Egendomlig brygga. Pråmen, ursprungligen från 1906, har byggts om och kompletterats med ramper samt stödben som når till de flesta bottnar.
Numera är det inte många som har intresse eller utrustning för att forsla ved och timmer från våra skärgårdsöar. Sven Olsson pysslar dock med dessa transporter från öarna vid norra upplandskusten. Denna resa går till Ersholmen, öster om Öregrund.
Sven Olsson började arbeta som eldare på Hallsta pappersbruks bogserbåt Björnen 1969. Han slutade samma år som man upphörde med att ta in flottad sjöved, 1987. Sven är dock kvar i samma farvatten, ofta med samma uppdragsgivare, men numera i egen regi. Idag ska han hämta massaved på sin egenhändigt konstruerade ponton.
Avverkning ute på öar var tidigare ett kontroversiellt ämne, men Sven menar att huggningen numera görs med betydligt större medvetenhet och hänsynstagande.
– Här ute har man kunnat konstatera att insatserna faktiskt gynnat både flora och fauna, skapat bättre förutsättningar och ökat mångfalden, inte minst i fågellivet. Att inte göra någonting alls innebär bara att öarna växer igen och till slut saknar all undervegetation med örter och blommor, säger han.
Bogserbåten Hallsta III stävar ut från Hargshamn, över Galtfjärden och ut i farvatten som Sven känt sedan barnsben. Som son till en av landets sista ångbåtsskeppare, Wilhelm Olsson, kajkade han här ute och lärde sig var grynnorna låg redan som mycket ung.
– Idag driver jag, som en delägare, Roslags Bogser AB med en flotta på fyra båtar och med mycket varierande uppdrag. Tiderna förändras, konstaterar Sven bakom rodret.
Korta och tätvuxna
För avverkningen på Ersholmen svarar Sonö Jord & Skog AB där Sonny Pettersson och Jonas Wahlgren arbetar på uppdrag och Roland Nyström är anställd.
– Det händer ibland att vi tar specialavverkningar som denna, säger Sonny Pettersson. Tidigare jobbade vi på Vässarö norr om Singö.
Gallringar och avverkningar på öar är dock inte helt okomplicerade eftersom de medför en del kostnader som man inte har på landbacken. I vanliga fall jobbar man inom fem till sex landmils radie mellan Hallstavik och Norrtälje.
Efter fyra timmars färd från Ersholmen är det dags att köra iland maskinerna innan timmerbilarna kan backa ombord och hämta lasten.
– Det går åt mer bränsle för transporter och mer tid för resor och stillestånd, förklarar Jonas Wahlgren som kör skördaren. Dessutom måste vi ha tillgång till egna båtar för att kunna ta oss ut till jobben.
En viss kompensation är emellertid avtalad för de merkostnader som de här jobben innebär.
– Vi lägger på åtta procent för transporter, ställtid och det faktum att vi ju inte kan utnyttja maskinerna fullt ut, säger Jonas Wahlgren. Normalt behöver ju våra maskiner gå i tvåskift för att betala sig.
Även priset per kubikmeter påverkas genom att träden, på grund av väder och vind, ofta är kortare och mer tätvuxna på öar än i fastlandsskog. För Roland Nyström, som kör skotaren, är det första gången han arbetar i skärgården.
– Får jag välja så jobbar jag förstås hellre på land och kommer hem i tid på kvällen, säger han. Även om jobbet här ute är annorlunda så blir man ju lite frihetsberövad. Men redan nästa vecka blir det vardag igen, då börjar vi på en slutavverkning i Herräng.
Ponton från 1906
Sonny Pettersson och Roland Nyström har fyllt pontonen med ved som Sven ska hämta idag. Den här gången är det mest granmassa, som är hårdvaluta för Hallsta Pappersbruk några hundskall in i Edeboviken. Sven kryssar hemvant mellan Öregrundsfjärdens öar och efter två timmar uppenbarar sig en egendomligt hög brygga vid Ersholmens strand.
Trion på bogserbåten. Sven Olsson, till höger, har i många år arbetat med ved- och timmertransporter från skärgården. Just idag tillsammans med sin anställde Roger Pettersson och sjömanspraktikanten Linnea Gustafsson.
– Där ligger hon, säger Sven, pekar på pontonen och berättar att den är lastad med nära 450 kubikmeter ved, vilket motsvarar tio lastbilar med släp.
Pontonen byggdes ursprungligen 1906 och förseddes med en ångkran som hade en – för den tiden häpnadsväckande – kapacitet på 60 ton. Under senare år har pontonen kompletterats och byggts om efter Svens behov.
– Den har, då som nu, sju vattentäta skott men har fått ny plåt i botten och upp till vattenlinjen, berättar Sven. Den har också försetts med 19 meter långa stödben som når till de flesta bottnar där vi arbetar.
Under däck sitter maskineriet som driver pontonens hydraulik. Den viktigaste förändringen, och förutsättningen för de här transporterna, är emellertid de nära åtta meter långa höj- och sänkbara ramperna där skotaren kör ombord för att lasta, och där lastbilarna går över för att lossa veden.
Ännu ett timmerlass har anlänt till Hargshamn. Tio lastbilar med släp behövs för att tömma pontonen.
– Ramperna är mitt eget påhitt, säger Sven. Vi har låtit en verkstad tillverka dem och de har dimensionerats för att klara det mesta.
Jobb året runt
Från vår till höst arbetar Roslags Bogser AB med dessa transporter eller med muddring och på vintern ägnar man sig sedan många år åt isbrytning till Hallsta Pappersbruk och Hargshamn, men då med en betydligt kraftigare båt än den man använder idag. Stödbenen på pontonen gör det också möjligt att använda den vid grävmuddring eller som arbetsplattform vid brobyggen.
Nu ska emellertid veden köras till Hargshamn och Svens allt-i-allo Roger Pettersson och praktikanten Linnea Gustafsson förtöjer Hallsta III vid pontonen. Stödbenen hissas upp inför det stora rycket. Sven slår back i maskin, drar på och lasten på knappt 400 ton lämnar Ersholmen.
– Sedan vi kom igång med vedkörningen har vi jobb året runt, förklarar Sven. Som mest har vi kört in över 13 000 kubikmeter under en säsong.
Den ved och det virke som tas ut från skärgården betalas inte av kunden med något annat pris än det som växer längs vägkanten, trots betydligt större kostnader för avverkning och transporter.
– Förr fanns ett skärgårdsstöd på en dryg 50-lapp per kubikmeter, som i någon mån täckte utläggen för den här verksamheten, men det är borta idag, konstaterar Sven.
Roger Pettersson går ut på däck för att borsta och slipa en del av relingen som ska målas, men tappar slippapperet som försvinner i aktersvallen.
– Där rök dagens vinst, skrattar Sven och syftar på de små marginalerna i den här hanteringen.
Styr från vedtraven
Bogserbåten på sina 20 bruttoton ser nästan löjligt liten ut i förhållande till lasten, men med sina 380 hästkrafter knuffar den pontonen med sin last i goda fyra knop.
Sven har dragit ut kabeln till sin joystick på pontonen och ställt sig längst fram på den ena vedtraven varifrån han styr hela ekipaget. På den andra traven mellanlandar en av fjärdens storfiskare, skarven, och ser förvånad ut över sitt eget tilltag på ett sätt som bara en skarv kan.
– Med fullt lass och tre skogsmaskiner på pontonen är det inte lätt att se vart man är på väg från hytten, säger Sven, medan han kommunicerar via walkie-talkie med Roger i hytten om kurs, avgastemperatur och djup på ekolodet.
Hallsta III har förtöjt vid pontonen och de 19 meter långa stödbenen hissas upp innan den knuffas in till Hargshamn.
Skotaren har sorterat träslagen för att underlätta lossningen i Hargshamn. Granmassan ska till Hallsta Pappersbruk, grantimret till Heby såg, talltimret till Nyby och lövmassan till Skutskär medan rötveden blir kvar i Hargshamn som bränsle. En av de trailers som ska hämta skördarna och skotarna ringer.
– Jo, vi är inne om någon halvtimme nu, hojtar Sven i luren för att överrösta dieseln.
Utvecklingen i Hargshamn, där man satsat stort på hantering av ved och bearbetning av fasta och förnyelsebara bränslen, är stark just nu. Det ger Sven Olsson förhoppningar om mer jobb, även om årstiderna sätter sina gränser. I maj är de igång igen.
Väl inne i hamnen lägger man till vid en roro-ramp där trailern som ringde redan står och väntar. Maskinerna kör i land i en doft av kåda och på ett täcke av barr och kvistar som får pontonen att likna en gungande skogsväg. Om en stund backar timmerbilarna ombord för att frakta lasten till sina slutstationer.
Text & Foto: Olle Anderstam
