Uppsala-oktober-014-omslaget

Med delar från sex länder, tips från kunniga, e-bay och stor entusiasm har Rolf ”Roffe” Lundberg renoverat sin jeep på två år. Med en egen Willy har en ungdomsdröm gått i uppfyllelse.

Hon heter Polly, Rolf ”Roffe” Lund­bergs Willy Overland Jeep med tillverkningsår 1944.

– Jag hade hört och läst att många amerikanska soldater döpte sina jeepar till kvinnonamn. Men jag trodde verkligen inte att den här jeepen skulle ha ett namn, säger Roffe och visar fotografiet från där såväl huvnumret på bilen, 204 80 44, som namnet Polly, målat med vita penseldrag, framträdde då han blästrade.

– Namnet fanns under tre, fyra lager färg. Då gick jag verkligen i spinn.

Starka känslor fick han även då han såg jeepen första gången. Det var för fem år sedan då han och kollegan Ted Edberg var hos en bonde i Danmark socken i Uppland för ett byggjobb.

1_Uppsala-oktober-012

– Jag var inne i en av byggnaderna och letade efter virke som skulle finnas där. Då jag rotade bland allt bråte såg jag plötsligt ena framlyset på jeepen under en massa höbalar. Jag förstod genast att det var en Willy, säger Roffe.

När han och tvillingbrorsan var i elva- tolvårsåldern hyrde deras föräldrar en sommarstuga. En god vän hade en Willy Overland Jeep, en civil CJP 1947, som pojkarna fick skruva på och leka med så mycket de ville. (Även den finns kvar idag och är i princip färdigrenoverad.) Ända sedan dess har jeepen haft en given plats i Roffes hjärta.

Roffe med sin general Patton hjälm.

Roffe med sin general Patton hjälm.

– Det är något speciellt med de här jeeparna och de är fantastiska. Det sägs att det var jeeparna som gjorde att USA vann andra världskriget och sen är det ju MASH-känsla, säger Roffe, sätter på sig sin general Patton hjälm och skrattar.

Han frågade bonden om han fick köpa jeepen men den var inte till salu. Fem år senare sa kollegan att bonden frågat honom ifall Roffe inte skulle ha jeepen ändå. Det blev affär. Full av lera, rost och koskit köpte Roffe jeepen för 10 000 kronor. Efter att han lagt ner mycket tid och en hel del pengar under två år är jeepen i toppskick. ”Den är såååå fin” skrev MHRF vid bedömningen inför veteranbilsförsäkring­en.

– Jag bestämde mig redan från början att den skulle bli fin och att jag i mesta möjliga mån skulle försöka använda mig av originaldelar eller NOS (New Old Stock), oanvända gamla delar eller nytillverkade delar som är kopior. Jag har till exempel använt tumsbultar och letat efter de rätta detaljerna för just den här årgången. Men jag har inte varit rigid, huvudsaken är att det är lika originalet. Det viktiga har varit att få den klar, det finns alltför många projekt som aldrig går ”i mål”.

3_Uppsala-oktober-026

Roffe började med att montera ner hela bilen helt och rengöra varje liten del. Det stod snart klart för honom att karossen var i väldigt dåligt skick. Han bestämde sig för att beställa en nytillverkad från Filippinerna.

– Passformen var inte den bästa, jag fick fixa med den en hel del.

För att hitta alla nödvändiga delar har han ägnat mycket tid till att leta på nätet och framförallt på e-bay. När han kommit i kontakt med andra Willy-entusiaster har han fått tips om vilka han ska kontakta för att få tag på delar.

Vindrutan kommer från Italien, är av laminatglas och har det rätta märket i ena hörnet. Från Australien köpte han slangklammer med rätt utseende. Mycket är från USA, bland annat däcken som är Firestone military SE (syntet gummi). Textilierna; sätena, dörrarna och säkerhetsremmarna är sydda av Mr John och Mrs Marry Worthington i England.

4_Uppsala-oktober-004

– Något av det första John sa till mig var att ”It´s the real smell”, och det är det, impregnering, det luktar vapenfett. De har otroligt mycket att göra och jag fick vänta i tre månader på leveransen.

Oöppnade kartoner från 40-talet
I en smått fantastisk, vaxad kartong kom en originaldel från Ohio, USA, ett stör­ningsfilter för radio.

– Jag ville nästan inte sätta kniven i kartongen. Tänk att den inte är öppnad sedan 40-talet, säger Roffe.
Det var ofta jeeparna hade mycket radioutrustning och på originalantennen syns texten fortfarande tydligt: ”To be used only in UN-obstructed area”.

Bortsett från allt mekande i de yngre tonåren har Roffe inte ägnat sig åt bilar. Men när han och frun byggde nya huset för tre år sedan planerade han ett extra stort garage med golvvärme och bra ljus just med tanke på att han någon dag skulle hitta en Willys att jobba med.

– Jag lärde mig otroligt mycket då jag och brorsan höll på och jeepen är lätt-mekad, säger Roffe och berättar att han haft många aha-upplevelser från när han var ung.

– Som när jag mekade bak på motorn där gasspjället sitter fastbultat, där är det lite svårt att komma åt, då var det verkligen, ”ja just ja, så var det ju”.

Spricka i insugningsröret
Bibeln för alla som håller på med Willy-jeepar är boken ”Jeep – Bantam, Willys, Ford”. Förutom den har Roffe haft stor hjälp av Scanias svenska översättning av verkstadshandboken till jeepen. Det var Scania som var generalagent av Willys efter krigsslutet.

Allt har Roffe inte gjort på egen hand. Motorn, som är helt i original, renoverades hos Uppsala motorslip och Martin Fejde från Viksta, som specialiserat sig på Carter­förgasare, gjorde justeringarna på den.

5_Uppsala-oktober-033

Motorn heter Go Devil. Den är en fyrcylindrig, 60-hästars sidventilmotor. Första gången Roffe vred om nyckeln efter renoveringen startade den men gick inte helt rent. Efter kontakt med en Willy-entusiast visade det sig att det var en spricka i insugningsröret. När det var fixat spann den som en katt! Lackeringen lämnade han bort till en lackeringsverkstad utanför Uppsala.

– Den är pulverlackad i svensk militärgrön. Egentligen ska färgen vara Olive Drab, men jag tycker inte att den är lika fin, så där har jag inte varit helt trogen.

Totalt tillverkades 630.000 Willy-jeepar i USA. Tillverkaren som vann upphand­lingen under andra världskriget klarade inte av att leverera och anbudet gick till Willys. Men inte heller de klarade av hela beställningen utan tog hjälp av Ford som tillverkade 320 000 Willys. De jeeparna har ett snirkligt litet F på bultskallar och vissa detaljer. Av kuriosa har Roffe ett sådant F på en bult, men för honom var det viktigt att jeepen var just en Willys.

Nu saknas bara en vattensäck som ska sitta på reservdunken, en startvev och ett gevär till gevärhållaren innanför vindrutan, innan jeepen är komplett.

Men det är ingen panik att hitta de sista delarna. Jeepen är nu både besiktigad och försäkrad och har åkt omkring i Alunda med omnejd det senaste halvåret.

– Den är den optimala sommarcaben och barnbarnen vill alltid att vi ska ta den gröna bilen, säger Roffe och berättar att var han än kommer med jeepen så väcker den käns­lor och minnen hos folk.

Men än är äventyret med jeepen inte över. Det finns fortfarande fyra år som är blanka i dess liv. Genom att Roffe hittat både motor- och chassinummer har han genom Jeep-boken kommit fram till att fordonet är tillverkat den första februari 1944. Genom länsarkivet i Härnösand är den spårad bakåt i tiden och Roffe vet att den för­utom i Fjärdhundra varit i Danmark socken i Uppland, i Stockholm och att den kom till Graningeverken i Sollefteå 1948. Där slutar spåren idag.

– Den kan ha kommit från Nordnorge och att den har ett namn tyder på att den har använts av amerikaner. Nu när den är klar ska jag ägna mig åt att forska mer på bakgrunden. Det kan faktiskt vara så att den som kört Polly är i livet än idag. Det vore helt otroligt att få tag på den personen, säger Roffe som lovar att höra av sig när efterforskningarna gett resultat.

Text & foto: Kerstin Karell