Artiklar

Behov av föryngring i branschen

På väg mot kvällsskiftet med den nya skördaren, Komatsu 931.1.

Stora Enso fortsätter att satsa på egna maskinlag och har det senaste året köpt in flera nya maskiner. Många av de som kör maskinerna börjar skönja slutet av sitt arbetsliv och det är en prioriterad fråga för de svenska skogsbolagen att attrahera ungdomar till branschen.

Distrikt Sveg är ett av 13 distrikt inom Stora Enso skog. Det består av Härjedalen och Ljusdals kommun och producerar cirka 620.000 kubik rundvirke per år, vilket volymmässigt gör det till ett av de största distrikten. Där jobbar tolv maskinlag varav fyra egna grupper. En av dem håller för de mesta till runt Los men är denna vinter även på höjderna ovanför Harsa.

Har jobbat 135 år tillsammans
Mats Westerberg, Håkan Olsson, Erland Persson och Stefan Wiklund konstaterar att de tillsammans får ihop 135 år i maskinlaget. Erland från Los har jobbat för Stora Enso i 43 år. Nu är han 67 år och slutar till sommaren. Vem som tar hans plats vet inte maskinlaget. De konstaterar att flera av dem kommer att sluta inom inte allt för många år och att det kommer att behövas mycket folk för att fylla platserna i de maskinlag som finns idag.

– Det är svårt för unga att komma in i branschen, de släpps inte in, alla vill ha någon med erfarenhet, men snart kommer det behövas många. Egentligen borde vi ha en äldre maskin kvar som de kan köra med, säger Erland.
– Sen är det inte så många ungdomar som vill sitta i en maskin ute i skogen, ensam hela dagarna. De vill vara sociala, vara tillsammans med andra, säger Mats.
Det märks att det finns en viss oro i gruppen över hur nyrekryteringen inom företaget ska ske. Charlotte Brodén, informationschef på Stora Enso skog, intygar att det är många av företagets maskinförare som kommer att gå i pension inom fem till tio år och att situa­tionen ser likadan ut för hela den svenska skogsbranschen.

Gänget som trivs tillsammans, från vänster: Mats Westerberg, Erland Persson, Stefan Wiklund och Håkan Olsson.

Gänget som trivs tillsammans, från vänster: Mats Westerberg, Erland Persson, Stefan Wiklund och Håkan Olsson.

– Föryngring är en jätteviktig fråga för oss. Vi är en stor aktör som är aktiva i frågan både för vår egen del och för våra entreprenörers räkning, säger Charlotte Brodén.
Hon förklarar att Stora Enso framförallt jobbar aktivt mot landets naturbruksskolor och försöker bidra till att skapa praktikplatser och tillgång till bra verktyg, som till exempel simulatorer.
– Samtidigt behövs praktiskt erfarenhet för det blir aldrig detsamma i en simulator vad gäller till exempel snabba beslut i olika situationer. Man kan ju använda begagnade maskiner vid praktik.

Locka unga till branschen
Att hjälpa skolorna med deras befintliga elever är en del, en annan är att överhuvudtaget locka unga människor till branschen. Där jobbar skogsbolagen tillsammans och har bland annat tagit fram webbsidan www.dra.se vars namn syftar på uttrycket dra åt skogen.

Några som definitivt trivs med sitt yrkesval är maskinlaget i Ljusdal. Att de i höstas fick en ny skördare gjorde tillvaron ännu trevligare.
– Det är ju skillnad. Den här maskinen har ännu bättre komfort, är smidig och det är inget glapp någonstans, säger Mats samtidigt som han lämnar över den till Stefan som ska köra kvällspasset.
De konstaterar att det hänt otroligt mycket på maskinsidan sedan de började i ­branschen.­­
– Utvecklingen har gått åt rätt håll, mot högre driftssäkerhet och komfort. Man blir nästan bortskämd, säger Erland.

Helt öppen bak
Han minns mycket väl hur det var att sitta i en Hemek, som var helt öppen bak och bara hade skyddsgaller.
– Nu sitter man och jobbar inne i värmen hela skiftet, på gott och ont. Det är fler som har problem med rygg och axlar nu, men det tar företaget på allvar och hjälper till. Förr satt man ju i mekaroverall och hoppade i och ur hela tiden, då hade vi inte rygg­problemen.­­ Men det är skönt att slippa hålla på och skruva hela tiden, det är det värsta som finns.

– Förr var man ju nästan förvånad om mekar­bussen­ inte stod här när man kom för att köra kvällsskiftet, säger Håkan och konstaterar att om maskinerna gick en hel dag så var det bra.
De är överens om att den stora förändringen med maskinerna kom under mitten av 90-talet. Skogsmaskinföretag använde nedgången i branschen till att investera och utveckla maskinerna. Då blev det enhetligt med skördare och skotare istället för andra varianter av maskiner.

Maskinutvecklingen har gått åt rätt håll, mot ökad driftssäkerhet och komfort.

Maskinutvecklingen har gått åt rätt håll, mot ökad driftssäkerhet och komfort.

Det som märks mest i deras vardag är tystnaden i hytten och komforten. Erland lyssnar helst på sportradion eller har tyst då han kör, Stefan har koll på lokalradiostationerna för Gävleborg och Jämtland medan Mats och Håkan på senare år börjat lyssna mer och mer på böcker.
– Just nu lyssnar jag på Rött stoft av Ann Cleeves, den är riktigt bra. Annars var Milleniumtriologin riktigt bra, säger Håkan och berättar att han lånar ljudböckerna på biblioteket.
– En gång när jag skulle låna så fanns bara Per Anders Fågelströms Mina drömmars stad inne och jag tänkte att den passar nog inte, men jag tog den ändå, och jag blev faktiskt imponerad. Man kan nog säga att jag vidgat mina vyer med ljudböckerna.

Vyerna och utsikten från maskinen är också slående och något som maskinlaget kan njuta av under ett arbetspass, när vädret tillåter. Att de numera har bra täckning för mobil och datasystem uppskattas mycket och innebär att de inte är isolerade.
Under 2012 har distrikt Sveg investerat i tre nya maskiner som går i Ljusdals kommun. Antalet egna maskinlag har minskat genom åren men att sluta med dem är inte aktuellt.
– Med egna avverkningslag kan vi effektivt arbeta med utveckling. Vi ser vad som funge­rar­ bäst, både sätt till teknik och kvalitet, säger Joakim Myhrman, distriktschef för distrikt Sveg.

Stefan Wiklund har jobbat i 28 år och har därmed minst antal år i maskinlaget.

Stefan Wiklund har jobbat i 28 år och har därmed minst antal år i maskinlaget.

Driver branschen framåt
Under fem till sex år används maskinerna 15.000-17.000 timmar. Den tekniska nyttjandegraden i maskinlagen ligger runt 85 procent för skördarna och på 90 procent för skotarna, vilket enligt Joakim är bra, men kan bli ännu bättre.
– Att det sker en teknikutveckling är ett incitament till att byta maskiner. Eftermarknad och arbetsmiljö är några av de faktorer som värderas innan beslut fattas om vilket märke och modell som är aktuell för investeringen. Genom att ha egna maskinlag är ­Stora Enso skog en aktör som driver branschen framåt och kan därmed effektivt arbeta med produktivitetsutveckling.

Viktigt vara uppkopplad
Stora Enso ser ljust på framtiden.
– Skogen och skogsbranschen är viktig för Sverige. Den är förnybar och återvinningsbar. Vi behöver få unga människor att förstå att det är en attraktiv bransch att arbeta i. Ofta stannar människor lång tid på sitt jobb, för att de trivs, och sjukfrånvaron är låg. Att vara del i ett maskinlag är en livsstil, men man har samtidigt stor frihet att bestämma mycket själv.
Charlotte förklarar att företaget tagit kliv när det gäller mobiltäckningen och möjligheten till löpande kommunikation. Visionen är att det framöver kommer vara möjligt att använda chattfunktioner med personer i andra maskinlag. Att vara uppkopplad och kunna kommunicera är viktigt för den yngre generationen, och något som kan locka dem till maskinerna i skogen.

Innan Mats åker hem pekar han på ett skogsbestånd några hundra meter bort och berättar att där var han som liten grabb när hans pappa slutavverkade det området. Nu slutavverkar han själv bara en bit därifrån. Hans barn har däremot inte sökt sig till jobb i skogen, än.

Text & foto: Kerstin Karell