Samlingen omfattar flera ovanliga lastbilar, varav samtliga är i fullt fungerande skick.

Samlingen omfattar flera ovanliga lastbilar, varav samtliga är i fullt fungerande skick.

Har du vägarna förbi Olofström i sommar? Då ska du stanna till vid Bil- och fordonsmuseet i Olofström. Här finns en imponerande samling av lastbilar från förra seklet.
– Jag undviker att annonsera. På så sätt hittar bara de verkliga ­entusiasterna hit, säger han.

Kjell Olsson är en välkänd profil i åkerisammanhang. Under årens lopp har han samlat på sig en hel del fordon av alla de slag, och för några år sedan tyckte han att det började bli lite väl trångbott i lokalerna.

Kjell Olsson samlar gärna stora bilar.

Kjell Olsson samlar gärna stora bilar.

Samtidigt pågick en diskussion inom bland annat Åkerihistoriska sällskapet om att det borde öppnas ett större åkerimuseum där besökarna skulle kunna bekanta sig med de maskiner och fordon som byggde folkhemmet. Från början var det tänkt att ­museet skulle öppnas i Skövde, men planerna sprack och då kom Kjell Olsson in i bilden.
– Jag hade ju redan lokaler där jag ställt ut min samling av Volvos personbilar, så det var bara att bygga till, säger han när han ­låser upp museet och släpper in oss som ­första besökare för dagen.
I det första rummet finns ett tiotal äldre lastbilar samtidigt som väggarna är fyllda med bilder, dekaler och olika tidstypiska attribut som chaufförernas mössor och ­arbetskläder. Här finns även ett kontor som har den tidens högteknologiska hjälpmedel på plats, räknemaskinen med pappersremsa samt en skrivmaskin.

Olof Tobiassons åkeris Volvo LV60 är i skick som ny.

Olof Tobiassons åkeris Volvo LV60 är i skick som ny.

I verkstaden intill har en Chevroletlastbil backat in för oljebyte och rundsmörjning. Eftersom många lastbilar rullade på bensin finns där även en BP-pump där man kan fylla på med blyad bensin för två kronor litern.
Sedan invigningen 2004 har cirka 1.000 besökare hittat hit varje år, varav hälften kommit som bokade gäster. Kjell Olsson ställer gärna upp och guidar och inte sällan blir man stående länge vid varje fordon.
– Ja, alla har en intressant historia och inte sällan har besökarna själva egna minnen av de olika modellerna. Så då gäller det att ta sig tid, för min del handlar det om att både berätta och lyssna, säger han.

Volvo LV -76 från 1937
Den totala golvytan är på cirka 1.400 kvadratmeter och av dessa står åkerimuseet för cirka hälften. Speciellt intressant är en Volvo LV -76 från 1937 med avlyftbar påbyggnad för persontransporter. Fordonet användes som flakbil av Norrköpings Bomullsfabrik i den dagliga driften, men på fritiden gick den även i skytteltrafik mellan fotbollslagets matcher eller andra utflykter i företagets regi.

Volvo LV60 från 1929.

Volvo LV60 från 1929.

– På den tiden var det ovanligt att arbetarna hade egna bilar. Så därför fick man låna den här lastbilen för olika transporter. Det var bara att lyfta på påbyggnaden så fungerade den som en buss, vilket var en personalförmån som var mycket uppskattad, säger han innan vi går vidare till en Volvo L201 från 1949.

Säljer även bilar
Just denna tillhörde ett åkeri som han en gång i tiden hade tänkt köpa, men affären rann ut i sanden eftersom han inte hade en terminal på orten.
– Det är lite lustigt, när vi förde förhandlingar visste jag inte att de ägde veteranbilar. Det var först flera år senare som det blev en affär, och det var när jag fick köpa denna lastbilen. Jag har låtit åkeriets namn, Bröderna R Eliasson stå kvar på dörrarna, säger han och tillägger att han inte ser museet som en förvarningsplats.

Volvo LV76 från 1937, med påbyggnad för persontransporter.

Volvo LV76 från 1937, med påbyggnad för persontransporter.

Ambitionen är att han ska byta ut och ­ändra om så att de besökare som återkommer får se nya fordon. Han är heller inte främmande för att köpa och sälja fordon, på en del står det prislappar och för den hugade spekulanten är det bara att ta med sig plånboken så kan det bli en snabb affär.
– Jag har nog samlat på mig lite väl många fordon, men samtidigt är veteranhobbyn så kul att det inte går att låta bli. Man möter så mycket intressanta människor på de olika träffarna och på visningarna att jag tycker att det är värt varje minut. Samtidigt är det viktigt att försöka ge en bild av hur åkerinäringen fungerade förr i tiden. När jag får höra hur man behandlar chaufförerna i dag blir jag förbannad, det finns ingen sammanhållning i branschen längre. I dag handlar allt om att tjäna så mycket pengar som möjligt.

Vill du veta mer? Besök www.brocenter.se.

Text & foto: Peter Fredriksson.