Lina Svensson fick jobb direkt efter gymnasiet på Foodtankers och nu tillbringar hon dagarna bakom ratten på en Volvo FH. I lasten finns matolja som levereras till kunder i Sverige, Danmark och Norge.

– Det är ett härligt jobb som är fritt och omväxlande. Men visst kan arbetsveckorna bli ganska långa, säger hon glatt och hoppar ut ur hytten lastbilen som med sina 18000 mil på mätaren knappt är inkörd.

 

De senaste dagarna har det blivit en hel del längre körningar och detta är lite av tjusningen med jobbet, eftersom det skiftar så mycket från vecka till vecka. Samtidigt blir det svårt att planera fritiden med sambon eftersom hon sällan vet vilka dagar som hon hinner hem från jobbet.

– Nu har vi en jättebra transportledare som tar hänsyn till våra önskemål. En del chaufförer ligger gärna ut så mycket som möjligt i veckorna medan andra hellre vill komma hem på kvällarna. Jag tillhör nog de som helst kommer hem, men samtidigt är det bra med längre körningar som ger både OB-tillägg och traktamenten, säger hon.

Redan när hon gick i högstadiet var hon inriktad på att läsa en gymnasieutbildning som skulle leda till ett fast jobb så fort som möjligt, men när hon berättade för sina vänner och bekanta att hon tänkte läsa transportprogrammet var det ingen som trodde henne.

– Jag har alltid varit intresserad av musik och spelar gärna både gitarr och piano, så de flesta trodde nog att jag skulle gå estetiska och bli musiker. Men för mig var det viktigare att se till att få ett jobb så fort som möjligt.

 

Fick fast jobb

Under praktiken i gymnasiet fick hon plats på Foodtankers och det visade sig vara en riktig lyckolott. Inte nog med att hon fick övningsköra mer än sina kompisar på gymnasiet, hon fick även tips från de andra chaufförer att åkeriet behövde sommarjobbare.

– Jag sökte och fick först ett vikariat som sedan följdes av ett annat vikariat. Tio månader efter att jag slutade gymnasiet fick jag fast anställning, och nu har jag en lastbil som jag är i stort sett den ende chauffören på, säger hon och berättar att under de senaste åren har det blivit väldigt omväxlande körningar.

I hennes ekipage ryms det 35000 liter rapsolja och bland mottagarna finns alltifrån fabriker som tillverkar olika typer av livsmedel som till exempel AAK:s majonnäsfabrik eller Rydbergs såser, men här finns även OLW:s stora chipsfabrik i Filipstad och där hon ofta brukar få med sig ett stort fång påsar vid varje leverans.

– Nu har jag tröttnat på att äta chips så när jag kommer tillbaka till åkeriet lägger jag påsarna i fikarummet så får de chaufförer som vill ta med sig dem, säger hon och konstaterar samtidigt att det är lite speciellt att köra matolja eftersom det ofta rör sig om envägstransporter.

När oljan är levererad kör hon tom tillbaka eftersom det är svårt att hitta lämpliga returfrakter med tanke på att tankarna måste diskas innan de fylls på nytt. Det här i sin tur innebär att ekipaget väger 35 ton mindre när hon är på väg tillbaka och detta gör stor skillnad i uppförsbackarna.

 

Långa körningar

Som längst handlar det om leveranser till Älvsbyn utanför Piteå och dit är det 140 mil enkel resa räknat från Karlshamns hamn, där hon fyller tankarna med matolja. Utöver detta har det även blivit körningar till Danmark, Norge och vid ett tillfälle även Åland, vilka är uppdrag som hon är lite kluven till.

Även om det är intressant att se andra länder och att de långa körningarna ger ett tillskott i lönekuvertet blir det ensamt eftersom hon inte har möjlighet att hålla kontakten med vänner och kollegor via mobilen i samma utsträckning som annars.

Under de tre år hon kört lastbil har hon i stort sett varit förskonad från allvarligare incidenter eller olyckor med ett stort och tragiskt undantag. När hon var på väg med full last till Norge kom plötsligt en personbil över på hennes sida och frontalkrockade i 80 kilometer i timmen.

– Jag var helt oförberedd på det hela, plötsligt girade personbilen över på min sida och körde rakt in i fronten på min lastbil. Jag hade inte en chans att väja med den tunga lasten jag hade. Det hela gick på ett ögonblick och var en väldigt jobbig upplevelse eftersom en person i den mötande bilen omkom. Jag fick dock väldigt bra stöd från åkeriet och min sambo, men det var en otäck händelse som jag inte ens reflekterat över skulle kunna hända. Polisens utredning visade att det hela var en olyckshändelse och inte ett självmord, men det var otäckt att råka ut för en sådan händelse, säger hon.

 

Olika reaktioner

Även om det blir allt vanligare med kvinnor i transportbranschen är det fortfarande många som blir förvånade när en ung tjej hoppar ur hytten, och vid flera tillfällen har mottagarna ställt frågor som ”klarar du att backa in där” eller ”behöver du hjälp med lossningen”.

– Ibland blir jag lite förvånad och jag tror inte att mina manliga kollegor möts av den här typen av tveksamhet eller omtänksamhet speciellt ofta, men jag är inte det minsta osäker i min yrkesroll och egentligen stör det mig inte på något sätt. Men det märks att det är väldigt få tjejer som kör tyngre transporter, säger hon och tillägger att även hemma på åkeriet var kollegorna i början lite extra omtänksamma, men numera ser de henne som en i gänget.

Många chaufförer vittnar om att tempot på vägarna skruvats upp flera snäpp de senaste åren och Lina kan inte annat än att hålla med, men hon störs framförallt av att vanliga bilister kör allt sämre och brister i uppmärksamheten. Värst är det på de större motorvägarna där många förare tycks ägna sig åt allt annat än att köra bil.

– Jag sitter ju högt upp och ser in i bilarna och det är väldigt vanligt att förarna har en laptop på instrumentbrädan framför ratten som man knappar på samtidigt som man blåser förbi i hög hastighet, och det känns lite läskigt. Sen är det så klart många som tittar ner på mobilen när de håller på att smsa, det har också blivit vanligare tycker jag.

 

Peter Fredriksson