Dumper och grävmaskin har i Sverige för länge sedan vunnit slaget om hur jordmassor snabbt ska flyttas. Häng med till arbetsplatsen där motorschaktvagnarna fick sin revansch.
Det gnisslar. Ljudet av metall under stora påfrestningar som gnider mot en sten. 350 hästkrafter i Caterpillarmotorn räcker inte, där bakom trycker en D6:a på för att gapet ska fyllas med jordmassor så snabbt som möjligt. Här snackar vi tung hyvling.
I ÖJA, STRAX norr om Ystad, behöver kommunen mer mark för industriändamål och därför har en entreprenad satts i gång. Matjorden har schaktats bort och nu ska massor flyttas för att göra tomterna jämnare. Kennys Schakt och Gösta Palm Maskin är i full gång med markarbetena. En handfull Caterpillars arbetar för fullt med att skjuta massor framför sig på olika delar av området. Även om det är mäktigt att se så många bandschaktare i gång samtidigt så är det inte de som främst lockat Traktor Power till Ystad. Detfinns nämligen fler maskiner på området. Även de av märket Caterpillar. Tre fräna motorschaktvagnar jobbar med att flytta massor. Maskiner som man sällan ser i arbete i dag.
– Det ska flyttas 300 000 kubikmeter. Vi är underentreprenör till NCC på det här jobbet, säger Christian Karlsson, vice vd och maskinförare på Kennys schakt.
Motorschaktvagnarna, tre Caterpillar 621, lastar 16 kubik struket mått. Men några strukna mått förekommer knappast.
– Någon är från 1986 och två från 1990-talet. Sedan har vi bandschaktare, från D6 till D8. Även en D7 hybrid, elektriskt, säger Christian. Han kan intyga att det är tre ganska ovanliga maskiner som jobbar för högtryck. Under vårt besök är det faktiskt en av motorschaktvagnarna som står still på grund av tekniska problem. En medbringare ville inte vara med.
– Dessa är de enda i landet som går, det är bara de här kvar. Det har gått bra i år för att det är så torrt. Det har varit fint väder länge och då funkar motorschaktvagnarna bäst. Torrt ska det vara, då är det idealiskt. Då blir det också ekonomiskt försvarbart.
– Det blir billigare kubik än grävmaskin och dumper i och med att de inte behöver någon mottagare eftersom de lägger ut det själva. Men det är inte många som förstår sig på det i dag.
HAN MENAR ATT dagens projektörer inte ens har koll på att motorschaktvagnar finns då de mer eller mindre bara sett grävmaskiner och dumprar och därför efterfrågas heller inget annat. Men så var det inte förr. Fram till slutet av 1980-talet förekom motorschaktvagnar på byggen runt om i Sverige, kanske inte i någon större utsträckning men det förekom. Förklaringen till att de aldrig funnits i mängder är att de har sina begränsningar. Markförhållandena måste vara de rätta och även vädret spelar alltså in. I tjäle fungerar de inte och när berget ligger nära ytan är de heller inte till mycket nytta. Men under sommaren och hösten har de tre motorschaktvagnarna fått göra nytta i Öja.
– Det måste vara torrt i markerna. Annars drar det inte så bra, de går inte fram när det är blött eftersom de bara har drift där fram. Hade vi haft bubbelmotoriga hade det gått bättre. Det är mest här nere i Skåne de går att använda, säger Christian.
Men ska de lastas snabbt behöver de lite hjälp på traven oavsett förhållandena. Det är en mäktig syn att se bandschaktaren trycka på.
– De måste pusha när de lastar. De kan även dra lass själva men det går inte så fort då och de får inte så mycket med sig. På tippen klarar de sig själva med utläggning och de kan även packa. Då behöver man nästan inte ha någon vält heller, säger Christian.
I dag är det bara Caterpillar som gör motorschaktvagnar. Le Tourneau var det märke som var först ut med schaktvagnar redan på slutet av 1920-talet. Då handlade det om bogserade schaktvagnar. 621:orna har inte funnits speciellt länge i företaget och de köptes mest in som en kul grej då de var billiga.
– Vi har haft dem i ett par år. Vi köpte dem i Holland. Tidigare har vi även haft traktordragna, bogserade schaktvagnar både hydrauliska och med wire. Vi har faktiskt tänkt att skaffa en traktordragen igen. Vi hade en hydraulisk som vi sålde för några år sedan. Den går i Stockholm nu.
SJU LASS I timmen hann de med i början av arbetet, då hade de 800 meter att köra.
– Då var avståndet längre, nu kör de schakt och har kortare bit att köra. Med motorschaktvagnar fungerar det ganska bra att köra så långt. De traktordragna schaktvagnarna är begränsade till avstånd på 200 till 250 meter. Annars tar transporten för lång tid.
– Det längsta vi har haft på det här bygget var en kilometer och det var när vi körde matjord. Eftersom höstrusket bara är en tidsfråga kör de på med motorschaktvagnarna så länge det går.
– Men vi kan nog köra bandschaktarna oktober ut, säger Christian.
KENNYS SCHAKT STARTADES av Christians far Kenny 1988.
– Han var anställd innan och körde maskin. Även min farfar har kört. Nu har vi bara bandschaktare och motorschaktvagnarna. Vi hade landets första D8 LGP som vi köpte 2002. Vi har två D8:or, en D9:a, fyra D6:or T, R och N, en D7E hybrid, det finns bara tre sådana i Sverige. De har en dieselmotor som laddar en generator som driver elmotorerna. Vi har även en hjullastare, Volvo L90H och en Cat väghyvel. Alla maskinerna är miljömaskiner i minst steg tre.
– Förutom motorschaktvagnarna, de går på dispens. Vi har även en väghyvel, en Cat.
Alla bandschaktarna är försedda med Trimble GPS. Så sent som i somras fick en av maskinerna ny teknik.
– De GPS-erna jag har här fick jag vid midsommar. Vi var först i Sverige med dem. De håller fixen upp till fem minuter även om han tappar signalen. Under den tiden har den kanske kommit i gång igen och då märker man att man tappat den. MS995 heter den.
Det är teknik som förenklar arbetet avsevärt.
– Vi har en dator där inne så vi ser ju alla höjder precis som man ser det på en ritning ser vi det på en skärm. Vi ser höjder och var slänter och diken finns.
Blir det mer med motorschaktvagnarna så skulle man haft GPS på dem också. Det hade varit bra.
KENNYS SCHAKT HAR sex anställda som har turats om att köra motorschaktvagnarna som trots enkelheten lockar.
– Vi har turats om här. Jag har kört och min far har kört och Uffe nu. Visst det är lite skumpande men det är roligt för det händer rätt mycket. Vi pushar på varandra när vi är i gång, jagar varandra lite.
Christian gillar den enkla tekniken. Det finns en charm i det också menar han.
– Det är ingen elektronik alls. Men det kan vara bra också för det är mycket klödd med den moderna tekniken. I D7:an finns det tio datorer och jag har fem i denna D6:an, säger Christian och pekar på maskinen bakom sig.
– På motorschaktvagnarna är det inte så mycket sådant som kan gå sönder. Det är mer tillförlitligt.
Göran Persson har kört entreprenadmaskiner i många år. I dag sitter han i en Caterpillar D8T LGP. Men erfarenhet av motorschaktvagnar har han massor av.
– De har varit utdömda tidigare här i Sverige på grund av det höga bränslepriset. Men av någon anledning så går det här. Det är ju dels för att de inte är nya. Inköpspriset var lågt och då kan man köra dem billigare, nya kan du inte köpa och köra.
Göran minns hur annorlunda det såg ut när han började i maskinföraryrket.
– Jag började köra 1973. Ett jobb där vi körde schaktvagnar var när de byggde tvåans kärnreaktorhål i Barsebäck. Där var vi med Cat DW20:or och schaktade upp massor. DW20 var sådana treaxlade, som en jättestor bonntraktor med en scraper efter. Man måste pusha dem med en D9:a för de var rätt så stora.
NÄR E6:AN ÖVER Hallandsåsen byggdes var Göran på plats då också.
– Där var vi tre år, 1974 till 1976, med några som hette 641:or. De lastade 29 kubik med en motor på 550 hästar. Då fick man dubbelpusha med två D9:or. Det var ett fantastiskt jobb.
– Sedan hade vi 637:or med dubbla motorer. De hade krokar så man lastade varandra. Man puttade på den ene och drog med den andra, då behövde man ingen pusher. De var sammankopplade under hela processen när man lastade vagnarna. De hade vi i tio år. De gick tillbaka till USA 1989. Då var de inte lönsamma längre, de blev för dyra och då tog dumprarna över. Göran har dock inte tagit plats i motorschaktvagnarna den här gången.
– Nej jag har inte kört, jag har sagt att jag har kört vad jag ska. Det finns andra som vill prova på och då kan de göra det. Med runt 15 000 timmars erfarenhet av schaktvagnar och motorschaktvagnar kan man förstå honom. De sista motorschaktvagnarna som Göran minns i modernare tid användes när Yttre Ringvägen i Malmö byggdes.
– Skanska hade några kvar, 627:or. Sedan har de varit helt borta. Kenny köpte två och sedan köpte Palms en och senare ytterligare en. Det var mest på skoj egentligen, men det har fungerat jättebra här. Det är jättefina markförhållanden och inget regn. De är chanslösa när det regnar. De här har varit utdömda egentligen men det är roligt att de kommer tillbaka.
MEN HAN ÄR skeptisk till att de får stanna kvar.
– De är perfekta på detta jobbet men det är speciellt. Du ser, det blir inte ett märke i backen där de kör annars brukar de släpa sig fram och då går det så sakta så då kör dumprarna ifrån dem, men det gör de inte här.
– Nu har ju dumprarna 750 millimeter breda däck och de drar på sex hjul. Grävmaskinerna är också effektivare.
Så de har tagit över marknaden mer eller mindre. Detta är väl en parantes tror jag, säger han och skrattar.
Text och foto: Joel Sannemalm
