Amerikansk grannlåt - Plymouth PE -34

Plymouth PE från 1934.

Den användes aningen vårdslöst, som en leksak, och det smärtade i Björn Dubois stora bilhjärta. Han köpte och tog sig an bilen och efter många års mödosamt arbete så var förvandlingen total, den gamla amerikanaren, Plymouth PE, hade fått nytt liv.
Det skulle handla om bilar, av äldre modell. Platsen för reportaget Norrsätter utanför Kilafors i Hälsingland. Där bor en man vid namn Björn Dubois. En smal grusväg leder upp till hans lilla röda timmerhus. Det är för dagen strålande solsken, så där njutbar som bara en svensk sommardag kan vara. Innan man kommer in på själva gårdsplanen så är det en tvär högersväng, det är omöjligt att se vad som döljer sig bakom den stora stenen i svängen. Men när svängen väl är avklarad så förstår man att det där med bilar, det är verkligen något som herr Dubois gillar. Han har några stycken och dagen till ära har han tagit ut dem ur förvaringen för att lufta dem några timmar. Det är framförallt en av bilarna som fångar blicken direkt, som får hakan att ramla ner till knäna, ögonen att nästan ramla ur hålorna av häpnad och beundran. Det handlar om en Plymouth PE från 1934.

Björn Dubois och hans Plymouth PE är årsbarn. Båda är födda 1934.

– Bilen och jag är årsbarn, det är rätt kul tycker jag, säger han med ett litet leende på läpparna.
Allt skulle renoveras
Det är omöjligt att inte imponeras av den amerikanska grannlåten, så var det även för Björn. Det var när han bodde i Fjärås, Halland, som han upptäckte bilen. Den fanns på en granngård och den användes mest som en leksak, övningskörning ute på åkrarna bland annat. Det föll inte alls Björn Dubois på läppen. För hans del kändes det näst intill som hädelse.
– Jag visste ju vad det var för bil, att se den behandlas så kändes inte bra. Jag blev lite upprörd faktiskt.
För att säkerställa god omvårdnad så frågade han om han fick köpa bilen. Och döm om hans förvåning när svaret blev ja. Sann glädje infann sig. Även om bilen var i riktigt uselt skick så visste Björn att det inte alls var någon omöjlighet att få ordning på den. Ett omfattande arbete tog vid. Allt plockades isär, allt skulle renoveras. Ett tidsödande arbete, men att det skulle ta så pass lång tid som det gjorde hade han aldrig kunna föreställa sig.

Två reservdäck finns på varsin sida av bilen. Det behövs nyckel för att frigöra däcket, stöldsäkert ska det vara.

– Det tog faktiskt 25 år. Jag jobbade ju en hel del plus att vi flyttade i flera omgångar vilket innebar att det under långa perioder inte gjordes någonting alls på bilen. Men 1999 var den äntligen klar, säger han.
Att det är ett gediget arbete som genomförts går inte att ta miste på. Varje skrymsle och vrå har gåtts igenom noggrant, med en stor portion kunnande och tålamod. 2000 timmar tror han att det handlar om och sammanlagt har det kostat 95 000 kronor, då är köpesumman också inräknad.
– Delar som jag behövde beställde jag från USA jag var också över dit några gånger och fick tag på delar på olika marknader. Det är rätt enkelt faktiskt att få tag på reservdelar till de här gamla bilarna.
Ögongodis i allra högsta grad
Bilen är från början monterad och såld i Sverige, första ägaren hette för övrigt Sven Lundblad. Just 1934 års modell är i hemlandet USA utsedd till den finaste bilmodellen som tillverkats, och det är bara att hålla med, ögongodis i allra högsta grad. Stor, men ändå inte för vräkig. Den vinröda, eller rättare sagt maroonröda, karossen och de svarta skärmarna passar som hand i handske med varandra. Och så självklart alla kromade detaljer som ramar in helheten perfekt.

En 3,3 liters motor på 77 hästkrafter.

– Jag lämnade in alla kromade delar för att få de iordningställda, och det var en hel del, 93 delar närmare bestämt.
Framgångsrika framträdanden
Genom åren har Björns Plymouth deltagit på olika utställningar och andra uppvisningar. Pokaler och andra priser på hyllan i garaget visar att det har varit framgångsrika framträdanden. Bilen har även varit flitigt anlitad vid bröllop, många brudpar har velat åka ståndsmässigt och stilfullt och då har den vinröda amerikanaren passat prefekt. Även en och annan nybakad student har haft förmånen att glida omkring i bilen.

Visst skiljer det sig en del från hur dagens bilar ser ut inuti, men det mesta känns igen trots allt.

Allt som gjorts, alla körningar, alla kostnader har Björn dokumenterat. Pärmen är full av foton, anteckningar och körjournaler, allt finns mest för hans eget välbefinnande, menar han, han gillar att ha koll på saker och ting helt enkelt. När han bläddrar i pärmen och berättar om och kring bilen så är det med stolthet i rösten, den gamla amerikanaren har en väldigt speciell plats i hans stora bilhjärta.
– Jag kan den här bilen helt och hållet, in i minsta detalj. Det känns väldigt skönt att veta att man gjort det här själv, säger han.