Vill du se massor av modeller av veteranlastbilar, riktiga veteranbilar och inte minst mängder av småprylar som hör till en svunnen tid?
Då får du inte missa David Hellstrands nostalgimack, som ligger ett stenkast från den vältrafikerade E22:an.
– Jag gör ingen som helst reklam för mina samlingar. De som är intresserade hittar hit ändå, säger han glatt när han tar emot hemma i villaträdgården.
Det finns inga skyltar eller plakat som upplyser att här finns en gedigen samling av det mesta mellan himmel och jord från framförallt 60- och 70-talet, men den som står utanför tomten och tittar lite extra noga lägger i alla fall märke till den ovanliga bränslepumpen som är försedd med Finas emblem.
David förklarar att han valt att hålla en relativt låg profil och istället lagt mer krut på den egna bloggen som har drösvis med följare och som i sin tur leder till massor av nya spännande kontakter i samlarvärlden.
– Redan som ung blev jag intresserad av att samla på prylar, det började med korten som följde med Päronsplittglassarna och sen fortsatte det av bara farten. Nu när det blivit allt vanligare med loppisar och inte minst olika nätauktioner har det blivit nästan för enkelt att hitta saker, säger han.
Till skillnad från många andra samlare som dras till BP och Esso har han valt att rikta in sig på mackkedjan Fina som han menar blivit bortglömd i samlarvärlden.
– Dels gillar jag deras logga, jag är ju gammal reklamare och svag för vackra typsnitt. Men sen har jag även belgiskt påbrå och eftersom Fina från början är ett belgiskt företag tyckte jag att det var extra kul att knyta samman säcken på det viset, säger David Hellstrand som ägnar i stort sett all sin fritid åt att bygga ut och komplettera de egna samlingarna.
När han bestämde sig för att ha Fina som samlarområde gick han så grundligt tillväga att han åkte ned till universitetsbiblioteket i Lund och plöjde igenom allt som fanns bevarat om Fina. Nu har han en tjock pärm med allt från kopior på personaltidningen Fina Focus till bilder på kvitton, dekaler, broschyrer och annat kampanjmaterial.
– Mackkedjan kom till Sverige 1955 och lades ned 1984 då SP tog över driften, men samtidigt verkar Fina ha gjort ett stort avtryck åtminstone bland oss som bor här i krokarna. Fortfarande säger många att de ska åka till Fina när de egentligen menar Preem, och det tycker jag är lite kul eftersom Fina lades ned för mer än 30 år sedan. Samtidigt är det väldigt svårt att hitta saker som hör till Finas mackar, utbudet är betydligt större för BP och Esso.
Noga med detaljerna
Tack vare ett idogt letande har han dock lyckats nosa upp en hel del rariteter som till exempel uppblåsbara delfinen med Finas logga på och inte minst en mekaroverall med tillhörande keps som inte bara är original utan även i hans egen storlek.
– Däremot är det värre med pumparna, jag försökte övertala en ägare till en äkta Fina-pump att sälja men han vägrade. Då hittade jag den här som är exakt samma modell men som stått på en DIN-X mack och då var det inte mycket att tveka om. Jag slog till och lackade om den och försåg den med ett Fina-emblem, säger han och visar pumpen som ser ut som om den fortfarande är i bruk.
Till och med ringsignalen som ska varsko personalen om att här behöver man hjälp med att fylla på bensin fungerar, däremot är pumpen konverterad till 12 stället för 220 volt. Literpriset anges till 910 öre och det är ett pris som han gärna ändrat på, men efter att ha öppnat maskineriet insåg han att den avancerade mekaniken inte var något han ville ge sig i kast med.
Inuti själva mackbyggnaden ryms det en hel del saker som kan få vilken nostalgiker som helst att drömma sig bort till svunna tider.
Eller vad sägs om tablettaskar med sockerfria Drutten, en av de första Plastic Padding-burkarna eller varför inte en Lypsyl i 60-talstappning?
David Hellstrand erkänner att i början var det lite svårt att få plats med samlingarna eftersom han delade en lägenhet med sin flickvän. Prylarna lades i lådor och staplades inne i olika förråd och det var ju inte så kul eftersom vare sig han eller någon annan kunde se dem.
När paret blev villaägare löste sig problemet och nu är hela hemmet proppfyllt med prylar, varje skåp och garderob är fyllt med olika föremål som David samlat på sig och det hela har kompletterats med flickvännen Majas omfattande dockskåpsamling.
– Jag minns att jag var väldigt imponerad över Svempas lastbilar när jag var yngre och det gjorde att jag började bygga egna lastbilar i papp, fast i skala 1:25, säger han och låser upp en av garderobsdörrarna där ett tiotal av de sammanlagt 120 modellerna är parkerade.
En läckert rödlackerad bärgare ligger honom speciellt varmt om hjärtat, den är en exakt kopia av den lastbil som den lokale profilen Bärgar-Pelle rattade under 70-talet. Detaljarbetet är utsökt och speciellt hydrauliken, som även denna är tillverkad i papp, imponerar.
– Lastbilen togs över 1977 av en annan lokal profil, Peter Lindvall, som lät lacka om den och självklart har jag gjort en kopia av den också, säger han och plockar med varsam hand fram även denna modellen som snart får sällskap av såväl dragbilar som olika prototyper som Volvo tagit fram men som aldrig kommit i storskalig produktion.
Volvo byggda i Kalmar
Här finner vi bland annat dragbilen Volvo 2859 från -58 som byggdes i två exemplar för att Volvo ville testa USA-marknaden, som dock var kallsinnig till det svenska konceptet. Båda lastbilarna skeppades tillbaka till Sverige och byggdes om till bärgare.
Här finns även den udda Volvo Kalmar Terminal med ingång från fronten och som också den provbyggdes i två exemplar innan ledningen insåg att den var för dyr att bygga.
– Jag har försökt blanda vanliga och ovanliga lastbilar för att få variation, säger David Hellstrand som inte drar sig för att samla på sig betydligt större föremål.
På gårdsplanen står bland annat en fin Volvo 240 DL 1978 som är försedd med en taxiskylt och på framsidan av huset finner vi en annan 240:a från 1975 och som är tidsenligt fullklistrad med olika dekaler, där hedersplatsen intas av reklam för midsommarafton på Masten 1983 där storheter som X-Models och Dan Hylander skulle uppträda.
Ett annat kul fordon är en Crescent 2000 från 1956 som tidigare gjort stor succé på Nostalgia i Ronneby, där den länge hade en presenning över sig för att väcka besökarnas nyfikenhet.
När täckelsen till slut föll fick besökarna se en vackert patinerad moped som han av en händelse hittat ute i skogen och som ska förbli i ett orenoverat originalskick.
På sikt är ambitionen att han tillsammans med Maja ska utöka samlingarna och närmast på tur står att bygga en nostalgikiosk som ska rymma förpackningar från svunna tider.
Redan finns massor av glasspaket, burkar och godisaskar som ska fylla hyllorna.
– Vi bygger den som en exakt kopia av en gammal kiosk som stått på en fotbollsplan i Kalmar i många år och som vi inte fått köpa. Däremot var ägarna så vänliga att vi fick ta alla mått så att proportionerna blir exakt detsamma.
Text och foto: Peter Fredriksson
