Visst minns du Ascona, Opels härliga mellanklassare som ofta hittade ut i rallyskogarna. De flesta kördes sönder och samman, och nu finns det inga många kvar.
Jan-Åke Ericsson är en av de lyckligt lottade som har ett exemplar som ser ut som om det precis lämnat fabriksbandet i Rüsselsheim.
Det är inte var dag som bilen får komma ut och röra på sig, men när den väl får lämna garaget väcker den uppmärksamhet, framförallt bland dem som själva var unga i början av 1980-talet. Då stod en bättre begagnad Opel Ascona högt på önskelistan inför 18-årsdagen, och för en och annan besannades också drömmarna.
Som ung rattade Jan-Åke Ericsson själv gärna Ascona, men då var det främst i de mörka rallyskogarna där åskådarna på långt håll kunde höra hans trimmade bil närma sig.
– Då gick det undan, nu kör jag mycket försiktigare. Den här bilen vill jag bevara till kommande generationer, den är alldeles för fin för att sladda runt med. Numera blir det inte många mil om året, men varje stund bakom ratten är en ren njutning, säger han när vi träffas på en ödslig skogsväg.
Ser ny ut
Den lågt stående höstsolen speglar sig i den glänsande röda lacken och det är lätt att förställa sig att bilen precis tagits ut hos den lokale Opelhandlaren.
Normalt står Asconan i garage, men för att inte mekaniken ska becka ihop försöker han varmköra den regelbundet så länge det är torrt och fint på vägarna.
– Jag åker främst till olika veteranträffar. Där brukar 70-talsbilar som den här vara ovanliga och mycket uppskattade. I somras blev det betydligt fler mil än tidigare, jag är ju nybliven pensionär så det gäller att passa på nu när jag har tid och möjlighet.
Självklart val
När han bestämde sig för att skaffa en veteranbil var valet självklart, det skulle bli en likadan Opel som han en gång tävlade med i rally.
Men att hitta en bil som var i fint skick visade sig vara lättare sagt än gjort. Opels 70-talare är kända för att rosta och vårdades sällan som de skulle.
– De användes mer eller mindre som en slit- och slängvara. Efter några år hade de inget större värde, och då kördes de sönder och samman av ungdomar, säger Jan-Åke Ericsson som till sin stora glädje ändå hittade ett perfekt exemplar att renovera.
Långt uppe i Norrland stod ett välservat exemplar som rullat knappt 13000 mil på saltfria vägar. Ägaren upplyste om att det fanns en och annan buckla på den samtidigt som den röda lacken var matt och repig. Annars var bilen komplett och fungerade utan några större anmärkningar.
Lång resa
– Det enda problemet var att det var 150 mil enkel resa. Men min son Per-Ola Chronvall tog sin egen bil med släp till Stockholm och flög sedan till Luleå. Sen körde han Asconan till Stockholm och tog den på släpet sista vägen hem, säger Jan-Åke Ericsson som blev mycket nöjd med köpet.
Skicket visade sig vara precis som utlovat och nu var det bara att skrida till verket. Med hjälp av med sin gamle rallypolare Jonas Åkesson rev han ur inredningen samtidigt som lacken slipades ned och bucklorna fixades till.
Efter att ha fått en ny lack, flamencoröd, återmonterades inredningen.
– De tidigare ägarna hade varit försiktiga, det fanns bara några småskador på förarstolen som vi behövde åtgärda. Vi såg även över motorn och transmissionen, men där behövde vi inte göra något annat än en vanlig service.
Populär modell
Opel Ascona marknadsfördes som ett alternativ för den som tyckte att Kadett var för tråkig och Rekord för dyr. Hösten 1970 rullade den första modellen ut till bilhallarna och blev snabbt populär. Den andra generationen, Ascona B, lanserades 1975 och befäste Opels dominans i rallykretsar.
Den här var perfekt att tävla med, vilket gjorde att många bilar byggdes om och användes i nationella klassen. Den bakhjulsdrivna bilen kom även att bli ungdomarnas favoritbil under sent 80-tal eftersom den var så pass billig som begagnad.
Stark motor
När den tredje och sista generationen, Ascona C, lanserades 1981 hade Opel gått ifrån bakhjulsdriften.
Jan-Åke Ericssons bil har en hyfsat stark 1,9-litersmotor, en distinkt fyrväxlad låda och bakhjulsdrift och detta är innebär att bilen nästan tigger om att köras hårt, helst på grusvägar där bakvagnen gärna och ofta bryter ut i en kontrollerad sladd.
Med bra däck och full koncentration är det en fröjd att låta bilen driva genom kurvorna på ett sätt som gör att vem som helst kan känna sig som ett riktigt rallyess.
Bra sikt
I likhet med de flesta andra bilar från 70-talet är sikten alldeles utmärkt, vilket beror på de klena takstolparna. Det enda som grusar körglädjen är frågetecknen kring vad som händer om olyckan skulle vara framme, men det var sånt som ytterst få tänkte på för 35 år sedan
Bilen var billig som ny och under många år var detta en bil som inte hade något högre andrahandsvärde. Nu börjar det bli ont om bilar som är i bra bruksskick, vilket gör att de begärda priserna stiger år för år. Riktigt fina rostfria exemplar i originalskick av de två första modellerna brukar annonseras ut för cirka 30000 till 40000 kronor, men sen finns det även renoveringsobjekt för betydligt mindre pengar. När det gäller Ascona finns det två viktiga saker att se upp med. Det första är rostskador som är dyra och tidsödande att åtgärda, och det andra är ombyggnader. Eftersom bilen var så populär bland såväl rallyförare som ungdomar har de flesta byggts om på de mest fantasieggande sätt.
Text och foto: Peter Fredriksson
Fakta Opel Ascona B 1,9 S, årsmodell 1979
Motor: 4 cylindrar, 1897 cm3, 88 hk.
Kraftöverföring: Fyrväxlad manuell låda. Bakhjulsdrift.
Chassi och kaross: Självbärande kaross med fem sittplatser.
Hjulupphängningar: Separat framhjulsupphängning, trapetsformad övre länkarm. Stel bakaxel.
Styrning: Kuggstång, fast rattstång.
Elsystem: 12 volt.
Bromsar: Skivor fram, trumbromsar bak. Servoassisterade.
Mått & vikt: Längd: 4350 mm. Bredd: 1680 mm. Höjd: 1380 mm.
Tjänstevikt: 1080 kg.
Däck: 13 tum x 185/70.
Prestanda: 0-100 km/h: 12 sekunder. Toppfart 160 km/h.
