Det finns idag över 100.000 drönare i Sverige. Flygmaskiner som inte alls bara är leksaker, utan även professionella verktyg på väg in i arbetslivet. Så även inom skogsindustrin. Skogsstyrelsen i Växjö har en plan för hur skogsägarna i Sverige med hjälp av drönare ska få bättre kontroll över vad som behöver åtgärdas i deras skog.
Vad är en drönare? Det beror på vem du frågar. Ge en morakniv till en elektriker och till en snickare och fråga vad det är och hur den ska användas, så kommer du att få två helt olika svar. Samma sak är det med drönare. Faktum är nämligen att en drönare kan ha alla möjliga användningsområden och redan idag finns de i stor utsträckning inom näringslivet. Den svensktillverkade drönaren CybAero APID55 kostar nio miljoner kronor och är främst avsedd för gränsövervakning och försvar. Svenska Polisen har köpt UAVer (Unmanned Aerial Vehicle) av Saab, som även används av amerikansk Polis. Men därifrån till skogsbruk känns kanske steget lite långt. Eller är det?
För Skogsstyrelsen handlar det om att spara tid, vilket i sin tur sparar pengar. För skogsindustrin skulle det kunna handla om hur många procent det går att effektivisera flödet i produktionen och minska maskinkörandet. Det är många markägare som plikttroget utför sina inspektionsåtgärder till fots. Med en drönare behöver du bara lyfta, se ett par minuter över markområdet, för att sedan ha tillräckligt på fötterna för att ta ett konkret beslut.
För Anton Holmström, skogskonsulent på Skogsstyrelsen i Växjö, blev drönaranvändandet som ett uppvaknande. För två år sedan träffade han nämligen en markägare som ville visa vad han filmat från luften. Anton var inte speciellt intresserad utan tyckte att han hade sett allt han behövde se från marken. Men markägaren stod på sig och fick visa ett filmklipp.
– Jag blev helt såld. Jag förstod direkt att det här var framtiden. Jag kom överens med min chef att vi skulle skaffa en standarddrönare som vi tillämpade på distriktet i testsyfte, säger Anton som förstod att han var på väg in på okänd mark. Eller okänt luftrum.
Alla nödvändiga tillstånd skaffades och Anton började granska alla lagar, regler och tillgängligt utbildningsmateriel för att bana väg för de distrikt som var intresserade av att satsa på det här. Ganska snart hade Anton köpt in tio drönare och utbildat 60 personer.
Inför 2017 gav geografiska informationsenheten Anton en halvtidstjänst, med avsikt att få in tillämpning utav drönare i Skogsstyrelsens verksamhet.
– Syftet är primärt för vår del att vi ska bli varma i kläderna och komma igång med användningen och effektivisera vår verksamhet. Men en välkommen spinoffeffekt skulle vara att vi får skogsbruket att använda de här verktygen i sin verksamhet. Vi ser att det är väldigt få andra som faktiskt använder det här helt fantastiska redskapet. Så nu är det en ”frälsningskampanj” som krävs, påpekar Anton med ett leende.
Anton tror att den stora utmaningen blir att förändra betalsystemet för skogsmaskinsförare. Att markägarna framöver kommer att köpa en tjänst istället för ett timarbete. Och med ett öga upp i luften har du direkt koll på hur arbetet är utfört. Ungefär fem minuters flygning motsvarar en timme inspektion till fots i skogen.
Men allt ser inte likadant ut från luften som på marken. En körskada ser mycket värre ut från luften. Så drönaren är inte en ersättning för det mänskliga ögat, utan ett komplement. Drönarpiloten eller markägaren kommer att behöva punktinspektera på marken för att få en komplett bild av läget.
– Jag vill inte att skördaren kör runt och letar efter vindfällen för 1200 kronor i timmen och dessutom ger körskador i skogen. Om han däremot har en drönare så har han bättre kontroll över var och vilket arbete som behöver utföras. Förändring och ny teknik kan vara skrämmande för många människor, men man måste följa med i utvecklingen för att inte se samhället rusa förbi, menar Anton.
Hur långt borta är det då innan det blir vanligt med drönare inom skogsbruk? Anton tror att det först behövs en kampanj där teknikintresserade markägare och entreprenörer leder utvecklingen och att det sedan kommer en ketchupeffekt där alla andra ser de stora ekonomiska fördelarna.
– Jag tror att vi har 30.000 kommersiella drönare inom den gröna sektorn vid år 2020.
Myndigheterna som är berörda vet inte om att de är berörda ännu! Vare sig Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Länsstyrelsen eller Jägarföreningen är beredda, menar Anton.
Dessutom är det få länder som sköter sin skogshållning på samma sätt som vi gör i Sverige. Så att använda drönare för skogsskötsel kan bli en svensk framgångssaga.
– Vi är nog lika långt framme som alla andra. Det finns ingen annan som ligger före.
Varje minut man kan spara är en ekonomisk besparing, säger Anton.
Tillbörlig kunskap?
Om du ska använda en drönare kommersiellt så måste den vara registrerad hos Transportstyrelsen. Drönarna är indelade i fyra klasser. Kategori 1A, som har en startvikt på maximalt 1,5 kilo och flygs inom synhåll för piloten. Kategori 1B, som har en maximal startvikt upp till sju kilo och flygs inom synhåll för piloten. Kategori 2 med startvikt på minst sju kilo och flygs inom synhåll för piloten. Kategori 3, som är obemannade luftfartyg som ska kunna kontrolleras utom synhåll för piloten. I de lägre klasserna (upp till sju kilo) krävs inget formellt körkort utan bara tillräcklig kunskap.
Skogsstyrelsens bedömning är att den som vill bli drönarpilot ska vara med på en utbildning och lära sig lagstiftningen, samt att han/hon ska klara av att lyfta och landa. Efter det har kursdeltagaren rekommenderats och blivit godkänd av Transportstyrelsen.
Antons tips
Börja med den lilla drönaren. Kraschar du den så var det någon tusenlapp. Kraschar du drönaren för 200.000 så kan det bli en stor förlust. Varje drönarpilot bör ha en luftfartsförsäkring (finns bara hos Inter Hannover). Den täcker skada upp till minst 7 miljoner. Den ersätter inte din drönare, utan bara skada på tredje part.
– Om en entreprenör inom skogsindustrin vill komma igång, så skulle jag ge rådet att köpa en Quadcopter för minst 5000:-, köp den privat, använd den privat, flyg inte högre än 120 meter, fotografera inte med den. Då finns det ingen risk att du begår ett lagbrott. Då får du din erfarenhet. När du sen vill ta steget att använda den inom företaget så skickar du in ansökan till Transportstyrelsen där du berättar hur lång erfarenhet du har bakom fjärrkontrollen.
Sen kommer det dyka upp kurser hos Skogsstyrelsen inom teori och praktik. Den som tar sig dit får i så fall träffa Anton, som för tillfället jobbar för att kunna erbjuda det mot skogssektorn.
Förvånansvärt lätt
Efter en genomgång av drönarens olika tekniska delar var det äntligen dags för testkörning. Anton visar hur de olika spakarna på handkontrollen fungerar och vilka funktioner som kan styras genom Ipad eller mobiltelefon. Jag måste erkänna att det kändes lite nervöst när han stäckte över spakarna till mig.
Genom en enkel manöver så startades motorn upp och ett behagligt surrande spred sig i luften. Av någon anledning så hade jag en förutfattad mening om att jag skulle hålla blicken fäst vid drönaren under flygningen. Så är icke fallet. Anton pekar på Ipaden som är fäst på handkontrollen och menar att det är där jag ska titta. Ovant till en början men efter några minuter så lärde jag mig snabbt.
Efter några ytterligare instruktioner från Anton så lyfte jag drönaren 150 meter ovanför mitt huvud och började utan problem manövrera den både åt höger och vänster samt i cirklar. Enkelt och smidigt. Handkontrollen är lätt att hantera och mjukvaruprogrammet på Ipad:en kräver ingen längre instruktion för att förstå. Enligt Anton är drönaren väldigt vindsäker även om det blåser kraftigt. Den håller sin position i luften via GPS koordinater. Skulle en kastvind ta tag i maskinen så styr den själv snabbt tillbaka till ursprungspunkten, vilket känns tryggt.
Mitt mål var att försöka styra drönaren över ett nyrensat dike för att inspektera hur arbetet utförts. En uppgift som är vanligt förekommande vid skogliga inspektioner och är ofta tidskrävande eftersom det utförs till fots. Samma inspektion kunde jag nu utföra på bara några få minuter och samtidigt se diket i realtid på Ipad:en. Att dessutom ha möjlighet att fotografera och spara bilder för eget bruk är en extra bonus.
En smart och användbar funktion i mjukvaruprogrammet är att du hemma vid datorn kan förprogrammera en rutt på en karta som du vill att drönaren ska flyga. Väl ute i fält så flyger drönaren rutten av sig själv utan att du behöver styra den. Naturligtvis kan man alltid gå in och avbryta den förprogrammerade rutten.
Efter att ha provat drönaren både högt och lågt var det dags för landning. En funktion som uppskattas mycket av nybörjare som mig är ”return to home”- knappen på Ipad:en. Då flyger drönaren genast tillbaka till den punkt där du står och landar sakta och snyggt framför dina fötter.
Det råder ingen tvekan om att en drönare kan förkorta arbetstimmarna i skog och mark som annars skulle ha använts till att enbart förflytta sig mellan olika objekt. Vid stormar, översvämningar och bränder är drönare till mycket stor hjälp då både markägare och räddningstjänsten snabbt kan skaffa sig en uppfattning om skadornas omfattning. Vid bränder och stormar är det dessutom direkt livsfarligt att vistas i skogen.
Text och foto: Anette Eilert
Fakta drönaren – DJI Phantom 3 Standard
Kostnad cirka 4000 kr exkl moms
Extra batteri ~1000 kr exkl moms
Vikt: 1200 gram
~25 minuters flygtid
Räckvidd ~500m
Kamera 12Mp
Bildens kvalitet när man flyger på 120m höjd är ~50ggr bättre än Lantmäteriets finaste flygfoton.
Bilden strömmas levande till din mobiltelefon/platta medans du flyger.
Eventuella foton eller film sparas på ett microsd-kort i kameran.
Juridik:
Flyghöjd max 150m
Avstånd inom synhåll, cirka 500m
Om kommersiell användning, registreras som UAS1A hos Transportstyrelsen. + Luftfartsförsäkring.
Total kostnad: ~3000 kr / år och företag!
Från och med 1 augusti i år gäller inte längre kameraövervakningslagens regler för företag och privatpersoner som vill flyga drönare utrustade med kamera.
