Snacka om att ha tur med sin bil. Alve Persson är supernöjd med sin Triumph 2000 från 1972. Bilen är i originalskick och har inte krånglat sedan han köpte den.
– Brittiska bilars dåliga rykte är överdrivet. Om de servas regelbundet är de outslitliga, säger han.
Nu har i och för sig hans bruna ögonsten inte rullat speciellt långt, mätarställningen står på lite drygt 7500 mil. De tidigare ägarna har varit väldigt försiktiga och noggranna med skötseln, och det är något som Alve Persson fortsatt med.
Den varmkörs regelbundet och sedan blir det högst hundra mil om året, ofta i samband med bilutställningar under sommaren.
– Det är kul att dyka upp med en sådan här bil, den är sällsynt och många tror att den helrenoverats. Men faktum är att allt utom däcken är original, och det säger en hel del om kvaliteten på brittiska bilar, säger Alve Persson som mer eller mindre blev uppmanad att köpa Triumphen.
Bra hobbybil
En släkting hade precis tagit över en bilverkstad där bilen ingick, och han tyckte att den var för fin för att bjudas ut på marknaden.
Eftersom Alve hade pensionerats från Volvo passade det utmärkt att skaffa sig en hobby.
– Jag hade ju plats för en bil till i garaget så det var bara att slå till.
Sedan dess har han forskat en hel del i bilen historia, och funnit att den togs ut i januari 1973 av redaktör Bert Hallström i Kungsängen.
Under årens lopp rullade bilen ytterst sparsamt samtidigt som såväl den första ägaren som de kommande skötte den exemplariskt.
Service skulle ske vart 500:e mil och de intervallerna har aldrig överskridits, dessutom har bilen underredsbehandlats regelbundet för att hålla rosten borta.
Komplett körjournal
I en körjournal finns varje reparation och tankning noga bokförd och det är intressant läsning. Det visar sig att den sexcylindriga motorn sörplat i sig en hel del bensin under årens lopp, och det kan vara en förklaring till det låga miltalet.
Redan samma år som bilen togs ut slog nämligen oljekrisen till med ransoneringar och skyhöga bensinpriser.
– Jag minns att jag brukade se några Triumph-bilar här i trakten på 70-talet, men då uppfattades de som riktiga lyxbilar som vanligt folk inte hade råd med. Och ska jag vara riktigt ärlig var jag inte det minsta intresserad av dem på den tiden, då var det Volvos 140-modeller som gällde, säger han och tillägger att han på ålderns höst läst på en hel del om Triumph 2000/2500 som tillverkades mellan 1963 och 1977 och ursprungligen lanserades som en efterträdare till Standard Vanguard.
Lång process
De första skisserna som togs fram var en vidareutveckling av tidigare idéer från Triumph Herald med separat ram och transaxel, men eftersom företaget saknade resurser att själva ta fram en ny bil förverkligades planerna inte förrän Leyland Motors kom in som ägare 1961.
De nya ägarna hade dock en hel del egna tankar och idéer och vid ritborden började ett annat fordon ta form, modell 2000 fick självbärande kaross, ritad av Giovanni Michelotti samt individuell hjulupphängning med skruvfjädrar runt om.
I stort sett det enda som togs över från företrädaren var den sexcylindriga motorn som suttit i de sista Vanguard-bilarna.
Den första modellen, Mk I, lanserades på London Motor Show 1963 och efter två år var det dags för en kombiversionen med kaross från Carbodies.
Från och med 1968 kunde de hugade spekulanterna även välja 2.5 PI som hade en med insprutningsmotor från TR5:an. Den totala produktionen av Mark I modellen stannade vid nästan 130000 exemplar, medan efterföljaren Mk II som lanserades 1969 byggdes i drygt 194000 exemplar och hade fått en ny front och akter.
Olika motorer
Kunderna klagade ofta på problemen med insprutningsmotorn och 1974 kompletterades motorutbudet med 2500 TC som hade en ny tvåförgasarmotor och som visade sig vara så pass tillförlitlig att man året efter helt fasade ut insprutningsmotorn till förmån för 2500 S.
På den globala marknaden kom Triumphs nya bil att konkurrera främst med Rovers P6-modell, vilket innebar en komplicerad situation och risk för märkeskannibalism inom den egna koncernen då Leyland köpte även Rover 1966.
Alve Persson uppskattar särskilt bilens köregenskaper, trots att insteget är lite lågt. Men väl på plats upplevs kupén som rymlig och luftig.
Den 90 hästar starka sexcylindriga radmotorn går mjukt och ger ett rejält vridmoment från låga varv, vilket gör att man slipper växla speciellt ofta när bilen väl fått upp farten.
För att vara en bil med drygt 40 år på nacken upplevs den som mer modern och ombonad än till exempel Volvos samtida 140-modeller.
– Det är brittisk kvalitet rakt igenom, säger han.
Fakta Triumph 2000 Mk II -72
Motor: Rak 6-cylindrig, 1998 cm 3, dubbla Strombergförgasare.
Effekt: 90 hk.
Kraftöverföring: Manuell fyrväxlad låda, golvväxelspak.
Hjulupphängning: Individuell hjulupphängning med skruvfjädrar runt om.
Tjänstevikt: 1270 kg.
Längd/bredd/höjd: 465/170/144 cm.
Text och foto: Peter Fredriksson
