I Hälsingland har Peab Asfalt, på uppdrag av Trafikverket, under sommaren haft ett stort objekt med många mil väg som ska åtgärdas, bland annat riksväg 83. Genom att återvinna den gamla asfalten får man ett mer miljövänligt och ekonomiskt hållbart alternativ för att rusta de mindre trafikerade vägarna.
Upprustning av asfalterade vägar är ett ständigt återkommande behov överallt i landet och budgeten för detta synes aldrig räcka till. Att, som här i Hälsingland, ha ett stort objekt att jobba på innebär även det både ekonomiska och miljömässiga fördelar.
– Arbetet kräver ju ett stort antal maskiner med bemanning, och att samordna arbeten på flera vägar ger stora synergieffekter, och då särskilt när material från en väg kan användas till en annan, säger Fredrik Söderlund, arbetsledare för Peabs ”frästeam” på platsen.
HAR MAN INTE möjlighet att återanvända gammal asfalt direkt i vägprojekten, kan de stationära asfaltverken ta emot den gamla asfalten, förädla den och sedan återvinna den som ny asfalt. Men kan man, som här, också ha med sig ett mobilt asfaltverk vinner man stora fördelar, inte minst logistiskt. Nu kan tillverkningen ske i relativt nära anslutning till de vägar som ska beläggas.
– Det gäller bara att hitta en uppställningsplats. Bergtäkter finns det många, men de ska också vara CE-märkta, säger Magnus Andersson, platschef för asfaltteamet.
Åkeri & Entreprenad gjorde ett besök när de skulle renovera en delsträcka av länsväg 696 som länge varit i ett undermåligt skick.
– Det här kan sägas vara en typisk väg som byggts när trafiken alls inte var lika tung och intensiv som idag, vilket har resulterat i bärighetsproblem, berättar Fredrik Söderlund.
Inledningsvis har man fräst in vägens gamla beläggning med makadam (0,63) för att förstärka och stabilisera bärlagret. Det grövre bärlagret har sedan körts ned och fått lägga sig.
FÖR ATT FINJUSTERA underlaget har man sedan lagt ytterligare ett bärlager (0,32) innan det slutligen är dags att lägga på den nya beläggningen, som är en så kallad ÅAHV-mjog.
– Den består då till stor del av återvunnen asfalt, i det här fallet från riksväg 83, som i sin tur kommer att få en helt ny och tåligare beläggning på grund av det stora slitage den utsätts för, fortsätter Fredrik Söderlund.
Själva tillverkningsprocessen går till så att större asfaltklumpar inledningsvis sorteras bort och krossas så att allt kan användas. Därefter blandas granulatet (fräsmassorna) med cirka 30 procent nytt stenmaterial.
De exakta proportionerna tas fram efter provanalys av väg och material, berättar Magnus Andersson.
Nu åker blandningen ned i asfaltverket där den först får ligga och värmas upp lite grann. Därefter vägs den upp i satser på två ton och lite bitumen tillsätts. Tillsatsen sker för att få lite ”liv” i beläggningsmassan som annars blir för torr. Under tillverkningen tas prover för varje 500 ton och skickas på analys för att säkra kvaliteten.
VID TILLVERKNING AV halvvarma asfaltmassor sker uppvärmningen med vattenånga, något som spar energi.
– Vi värmer med vattenånga till cirka 65 grader, vilket kan jämföras med varmmassa som behöver cirka 150 grader. Cirka 50 kubikmeter vatten per dag går åt för att göra ångan och värma upp gruset med, förklarar Magnus Andersson.
Ute på plats vid vägarbetet slås man av den arsenal av maskiner som behövs. De är ett frästeam och ett asfaltteam som ofta följs åt genom projekten. Här behövs hyvel, fräs, vattenbilar, vält, grus- och asfaltbilar, asfaltläggningsmaskin, lotsbil – och allt kräver sin bemanning och transporter.
Bara för att flytta asfaltverket behövs sex krokbilar och det tar sedan cirka fyra timmar att ställa upp det.
Ja, det är inte utan att man osökt kommer att tänka på ett resande cirkussällskap…
– Ja det är en bra liknelse, skrattar Fredrik Söderlund. Men man blir faktiskt lite av en stor familj när man ligger ute på jobb så här.
EFTERSOM DE ARBETAR över hela landet, vilket ofta leder till långa restider, arbetar man fler timmar måndag-torsdag, för att kunna vara lediga fredagen.
– Det blir lite av en livsstil, och det är skönt att få den där extra dagen hemma, säger han.
Att det blivit högre farter och tuffare att jobba efter vägarna är något de inte alltför sällan får uppleva.
– Att ha lots är bra, men ibland kan det faktiskt ge falsk trygghet. Det finns de som struntar helt i detta och kör mot rött och då är man helt oförberedd på att det ska komma en bil, inflikar Magnus Andersson.
Men det finns ju faktiskt ljuspunkter också, skrattar de och berättar om hur glassbilen nyss kört förbi och passade på att dela ut glass.
Vi tackar för besöket och vänder hemåt medan maskinerna och lastbilarna fortsätter rulla i många timmar till innan arbetsdagen är slut. Om några dagar kan de som nyttjar vägen glädjas åt en fin färd på slät asfalt.
Men först väntar vi på lotsen förstås!
Några ord på vägen:
Mjog = mjukgjort oljegrus
ÅAHV-mjog = återvunnen halvvarm mjog
Bitumen = bindemedel bestående av kolväten som framställs ur petroleum
Text och foto: Catharina Olsson-Lindh
