Litet, familjärt och trevligt – även mot konkurrenterna. Så lyder företagsfilosofin hos Ransby Åkeri AB, säger delägaren Stefan Berglund.
– Jag ser mig inte som en traditionell chef. Snarare som en kollega och kamrat till mina fantastiska anställda.
I några oansenliga byggnader en liten bit från riksväg 62 finns Ransby Åkeri, som startades av Stefan Berglunds morfars far. Här fanns tidigare Vägverket, säger en gammal skylt. Intrycket är oansenligt och ändamålsenligt med två av tre virkesbilar uppställda på planen.
– Vi vet faktiskt inte riktigt när företaget startades. Morfar, Åke Jansson, var född 1927, så det kanske var på 1920-talet som hans far grundade företaget, säger Stefan Berglund, 44.
Trivsel en hörnpelare
Han ger samma lättsamma intryck som resten av rörelsen, där trivsel på jobbet är en av hörnpelarna i verksamheten, säger Stefan. De fem anställda verkar hålla med.
– Jag jobbade på ett annat åkeri tidigare, men ville prova något nytt för att fortsätta min personliga utveckling. Här trivs man, säger Matilda Nilsson, 21.
Hon har jobbat några månader på Ransby Åkeri. För två år sedan avslutade hon transportgymnasiet på Södra Viken utanför Sunne.
– Det är tack vare farfar Ingvar som jag ville prova det här. Han drev Nilssons Åkeri i Molkom. Det är inget annat yrke som passar mig på samma sätt. När jag började med det här så ville pappa köra igen också. Han var trött på stressen på sitt gamla jobb.
Ransby Åkeri är en bra arbetsplats, säger Matilda.
Bra arbetskamrater
– Här kan jag vara mig själv och det fungerar bra med arbetskamraterna.
Stefan Berglund lyser upp när han pratar om Matilda.
– Vi är glada över att ha henne i vårt företag, hon är en väldigt duktig chaufför och passar bra in i gänget.Arbetskamraten Lillen Sätereie började redan på 1990-talet som virkeschaufför och jobbar sedan en tid tillbaka på Ransby Åkeri.
– Tänk att få hålla på med det här och få betalt. Det är skitkul och jag trivs jättebra här.
Stefan Berglunds nedtonade chefsstil tycks fungera. De anställdas omdömen är positiva i form av ”lättsam”, ”blir aldrig arg”, ”mer en kollega än chef”.
– Vi anställda gillar honom väldigt mycket och det upplever jag att kunderna också gör, säger David Jonasson.
Tid att fundera
Den här måndagen ska Matilda Nilsson och kollegan Johan Halvarsson lasta rundvirke i närheten av Bograngen, några mil sydväst om Ransby. Det bär iväg norrut mot de milsvida skogarna kring sjön Letten.
Tiden i hytten passar Matilda, som brukar ägna resan åt att fundera och filosofera kring tillvaron.
– Jag känner ofta att jag måste prestera maximalt i branschen, eftersom det förväntas det av mig som tjej. Det finns en bild av att vi ska vara mer ordentliga och mer noggranna än killar. Det känns inte alltid helt lätt att leva upp till.
Det var 1988 som Ransby Åkeri fick sitt nuvarande namn och blev aktiebolag. På 1990-talet tog Stefan Berglunds morbror och mamma över åkeriet, innan den senaste stora förändringen ägde rum.
Tog över företaget 2007
– Jag och min bror Martin Berglund tog över företaget 2007, säger Stefan, som nu är delägare tillsammans med brodern som sköter pappersarbetet.
Intresset för åkeriverksamheten har Stefan Berglund fått från sin morfar, berättar han.
– När jag var småpojk var jag ofta med honom när han körde. Det var otroligt mysigt att få lägga sig där i hyttsängen som gungade när morfar höll på att lasta. När han skulle hämta mig hos dagmamman var det tvungen att bli med lastbilen. Det dög inte med vanlig bil. Haha!
Innan Stefan Berglund fick anställning i familjeföretaget jobbade han som byggarbetare och snickare i tre år, efter att ha gått ut gymnasiet 1993.
Fem år senare fick han anställning som virkeschaufför i Ransby Åkeri.
– Helt plötsligt fick jag betalt för att göra något som var kul. Det hade jag inte upplevt förut. Det är en lyx att aldrig behöva gruva sig för att åka till jobbet.
Samarbetar med konkurrenterna
Verksamheten i åkeriet består av transporter av rundvirke över hela Värmland, de nordvästra delarna av Dalarna och även i östra delen av Norge. Största uppdragsgivaren är Stora Enso och åkeriet är anslutet till VSV.
– Det händer ganska ofta att vi ”byter” laster med våra konkurrenter. Vi tar med oss ett av deras lass på väg tillbaka och de gör samma sak för oss. Inställningen till konkurrenterna har ändrats på senare tid. Det tjänar alla på, inte minst miljön, säger Stefan Berglund.
Ransby Åkeri äger i dag tre lastbilar, efter att fram till 2015 haft en bil.
Framtidsplaner finns det många av, säger Stefan, men inget konkret.
– Vi har skaffat tre nya lastbilar sedan 2016 så det har varit en tid av kraftig expansion för oss. Just nu känner jag att det är läge för att luta sig tillbaka en tid och avvakta.
Den ekonomiska utvecklingen har långsamt vänt till det bättre, säger Stefan Berglund, som märker en tydlig skillnad de sista åren.
Svårt hitta kompetent personal
Ett problem finns kvar, säger han. Det är svårt att hitta kompetent personal.
– Det är inte lätt att hitta rätt sorts folk som vill jobba och som är självgående.
Men på något vis har han lyckats.
– Jag har varit otroligt nöjd med alla mina anställda genom åren. Jag känner att jag har haft tur. Min personal i dag är ett otroligt duktigt gäng som jag är väldigt rädd om.
Vid Bograngen har Matilda och Johan börjat lasta rundvirke från prydliga upplägg i solskenet. Kranhytterna gungar när virket läggs på. Matilda ser både avspänd och koncentrerad ut några meter över marken. Lastningen är som en mekaniserad virkesbalett.
– Det gungar rejält innan vi har fått på en fyra, fem ton, konstaterar Johan Halvarsson i den vita Volvon med ett brett leende.
Vacker arbetsmiljö
Visst finns det nackdelar med jobbet, säger Stefan Berglund, bland annat köbildning i timtal vid lossning. Men han pratar hellre om fördelarna. Friheten under eget ansvar. Scenerierna.
– Efter 20 år i skogen är jag fortfarande en ”utsikts-addict”. Jag kan stanna för att det är så vackert. Även på natten. Fullmåne och snö i träden – det är grant som bara den.
Omtanken om företaget sträcker sig inte bara till de egna anställda, säger Stefan Berglund. Den gäller även konkurrenterna.
– Jag har sagt till mina anställda att stanna och hjälpa till så gott de kan om de ser någon som har råkat illa ut. Nästa gång är det vi som kan behöva hjälp.
