Med full attack i Dalaskogen

Jocke och hans team är inte rädda för att åka tiotals mil och jobba långpass för att få verksamheten att fungera. ”När vi är på plats då kör vi hårt. Vi har ingen tid att förlora”, säger ägaren av Lima Skogsavverkning AB, i en bransch som blir allt tuffare.

Vägen upp på berget leder genom en liten by och en gårdsplan. I Dalarna finns det medeltida vägnätet kvar på sina ställen och motorn mumlar på tomgång upp mot avverkningsplatsen på en bergssluttning med vykortsutsikt mot landskapet nedanför.

Mitt i vyn syns den stora Komatsu 895-skotaren, med Daniel Eriksson vid kontrollerna. Han och hans företag, Danne Skog, jobbar heltid som underentreprenör åt Jocke och trivs bra med det. Daniel är i princip en del av Lima Skogsavverkning sedan samarbetet inleddes för 14 år sedan.

– Jocke är en bra och trevlig uppdragsgivare. Han är driven, effektiv och väldigt intresserad av det här. När han kör skördaren finns det virke hela tiden. Det ger mig bra förutsättningar för att få skotaren att gå bra.

En bit in i skogen rör sig Komatsus största skördare, en helt ny 951. Maskinen glittrar barrkaramellrött i solen. Rör sig både tungt och vigt på samma gång, som om den bildar en organisk enhet med Jocke bakom kontrollerna. Grovt eller klent virke. Allt åker ner på några ögonblick.

– Det blir en betydligt lugnare gång i den här toppmodellen jämfört med modellen under. En stabilare plattform. Det ger ju en bättre förarmiljö och lönsamheten ökar med kapaciteten.

2004 köpte Jocke en av pappans skogsmaskiner, en skördare, för att starta eget.

– Jag var 16 år när jag började köra för pappa, Roland Nilsson Traktor AB. Jag klev direkt in från nian och satte mig i hytten. Jag var för jävla skoltrött. Jag är uppfödd i en traktor mer eller mindre. Det fanns inget annat i skallen än att köra maskin. Och det har jag gjort i 32 år nu.

Sedan starten har verksamheten växt till fem maskiner fördelade på tre grupper. Jocke har två kombigrupper för gallring till klenare slutavverkning plus en tungviktsgrupp för renodlad slutavverkning. Åtta anställda med sig själv. Omsättning cirka 16 miljoner kronor per år. Upptagningsområdet sträcker sig från Lima med närområde till Mora kommun, där de flesta av jobben sker. Inte så illa för en dala-kille som hoppade av sista terminen i grundskolan.

– En av mina fröknar var ganska säker på att jag skulle hamna på en parkbänk, säger Jocke med ett skratt.

Det handlar om en massiv avverkning på platsen. 7 800 kubikmeter ska ner på tre veckor.

Den huvudsakliga uppdragsgivaren är Fiskarhedens Trävaru, men också Skogssällskapets Förvaltning. Det mesta av virket körs av BSR Transport i Lima. Normalt sett jobbar Jocke och hans team betydligt närmare Lima, men jobb på distans är inte ovanliga.

– När vi är borta på det här viset kör vi hårt och intensivt. 14 till 15 timmar per dag tre dar i sträck. Sen är det vila till nästa söndag. Vi har kommit fram till att det är det bästa, eller det minst dåliga. Hur man nu ser på det.

Daniel Eriksson kliver ur sin skotare i naturpropagandasolen. Han kör hellre ut virket än fäller det.

– Det här är betydligt skönare. Här får man i alla fall några minuters paus från spakarna.

Jocke är nöjd med Daniel. ”Rejäl att skota” är omdömet.

– Han är ordningsam och väldigt produktiv. Det går undan. Och vi tänker lika: effektivitet och produktion.

Jocke föredrar skördarhytten. Han kör skiftgång med sonen Alexander på nya maskinen. Med full attack.

– Skördare är som att hålla 180 blås hela tiden i en bil. Det krävs total koncentration. Jag körde åt en skogsägare i Älvdalen, som var stridspilot. Han åkte med i skördaren och sa plötsligt: du tar mer beslut här än när jag flyger JAS.

I 20 år hade Jocke John Deere-skördare och Komatsu-skotare. 2014 tänkte han om, när en helt ny JD-maskin började krångla och stödet från generalagenten var obefintligt.

– Jag fick inget som helst gehör och bytte helt sonika till Komatsu. Japanerna har högre krav än konkurrenterna och kvaliteten är väldigt hög.

Familjen är ständigt nära i företaget. Förutom att köra skift med sonen får Jocke hjälp med administrationen av sin mamma och sambo. Skogen är en bransch för de som orkar. En pressad plats att överleva på.

– Det är ju ingen hemlighet. Och det är en utmaning som blir större och större. Den här maskinen beställde jag i maj -21 och fick den levererad nu i januari -23. På den tiden ökade priset med över en miljon. 30 procents ökning. Och samtidigt hänger inte ersättningsnivåerna med i kostnadsutvecklingen.

Lima Skogsavverknings historia har ibland varit stormig.

– 2007 brann justerverket på Fiskarheden ner till grunden. Över en natt var vi utan jobb.

Krisen var ett faktum. Via kontakter hamnade Jocke i Örnsköldsvik.

– Vi drog dit och körde åt Holmen. Därefter jobbade vi i Fredrika. Vi körde sju dar och var lediga sju dar. Som längst var vi 70 mil hemifrån och var borta i nästan ett år.

Svårigheterna fortsatte med den globala finanskrisen 2008.

– På något sätt lyckades vi klara även det, utan att skära ner eller säga upp folk. Det var inget roligt år, men vi överlevde.

2009 var Jocke tillbaka i Lima och fick en nytändning. Han köpte ytterligare en skördare och anlitade Daniel för att skota. Trots tuffa tag och tider trivs Jocke med sitt jobb.

– Många undrar hur jag står ut där ensam i skogen. Det är ju absolut det bästa med jobbet. Att inte bli störd av en massa folk när jag gör det jag gillar.

Öppna kontorslandskap är fullständigt otänkbart.

– Jag skulle aldrig kunna koncentrera mig där. Jag förstår inte hur nån står ut.

Trista sidor finns trots allt, tycker Jocke, bland annat dieselpriserna.

– Bara i november månad 2022 köpte jag diesel för nästan 700 000. Men vi har en klausul för prishöjningarna, som tur är. Annars hade vi ju kunnat åka hem för längesen.

Svårigheten att hitta bra personal är problem som han delar med många arbetsgivare i dag.

– Hellre än att jag har en dålig anställd så är jag utan. Man tappar lusten annars. Jag är väldigt tydlig när jag anställer nån, talar om att det här och det här lär ni klara av. Så här mycket ska det produceras för att det ska gå ihop. Punkt slut.

Strategin har fungerat, säger Jocke, som har använt sig av sociala medier för att hitta sitt nuvarande dreamteam.

En del av verksamheten består av transporter med företagets dragbil, en Scania R770 med treaxlad maskintrailer, levererad i september i fjol. Den flyttar Limas egna maskiner, men även maskiner åt kollegor i upptagningsområdet.

– Vi kör mycket åt Kewab från Värmland som är stora i Sälen.

En av de anställda hos Jocke är Kenneth Lönnqvist, sedan 11 år tillbaka. 74 år gammal kör han trailerbilen.

– Han har en fantastisk rutin och älskar att jobba.

För tio år sen höll Jocke på att bränna ut sig. En månad hade han jobbat över 300 timmar.

– Jag satt i maskinen upp till 14 timmar ibland och sen hem för att sköta papper och annat. Jag försöker sköta mig bättre nu, men det är svårt.

Jocke har utvecklat ett system för att vara maximalt effektiv, men också skona kroppen. Närmare Lima kör kollegorna så kallade vändskift med varandra. Längre bort är det intensiva långpass som gäller, varvat med perioder för återhämtning.

Framtiden vill han hålla på samma nivå som tidigare, men planer finns på en ny verkstad.

– Vi planerar köpa en tomt i ett nytt industriområde i Lima.

Sen faller kvällen med svartblå skyar över sluttningen. De två maskinerna blir ljuseffekter mellan stammarna. En strof hänger kvar i minnet på väg från berget där slutavverkningsgruppen går för full attack. Jockes enkla:

– Folkvett och sunt förnuft. Det kommer du fan så långt på.