Här får kunden hjälp med det mesta. Från gräddvispar och leksakståg till lastbilar och entreprenadfordon. Nisses Allservice utanför Hedemora firade i fjol 30 år. ”Jag jobbar aldrig mer än halvtid. Dygnet har ju 24 timmar”, säger Nils Erik Wedin, 59, med ett skratt.
Han startade sin enskilda firma 1989 för att få utlopp för sitt intresse: mekaniska lösningar och utmaningar. Det verkar han ha lyckats med, på gården Hinders knappt två mil utanför Hedemora. Hit leder en smal grusväg sista biten.
Roy och Roger-känsla
Rart gammaldags och genuint är intrycket. Allt som skvallrar om fordonskliniken är den blå Mecaskylten och den överdimensionerade porten, som ledigt sväljer en riktigt servicesugen lastbil. Genom en ruta syns en vit lastbil som behöver hjälp med framvagn och strålkastare. Framför lastbilen står en blå Passat uppallad för ett växellådsbyte. Känslan av Roy och Rogers verkstad ligger inte långt borta.
Från blixtlås till lastbilar
– Vi hjälper till med i princip allt. Vi har till och med fixat blixtlås åt kunder, och ett leksakståg en gång, säger Nils Erik Wedin över en kaffekopp i det kombinerade pentryt, lagret och kontoret, som är ett ombyggt sommarkök.
Trots allt gäller de flesta uppdragen betydligt mer omfattande åtgärder. Nisses Allservice vänder sig till både privatpersoner och företag, bland annat i form av åkerier. Mest handlar det om service och reparationer av personbilar.
Omtalas via djungeltelegrafen
– Men den största omsättningen kommer helt klart från lastbilarna, även om antalet åkerier har minskat något på senare tid, säger Nils Erik Wedin. Kundkretsen letar sig hit inom minst fem mils radie. Kunderna kommer från Säter, Långshyttan och Hedemora och andra ställen, men hur hittar de hit?
– Jag vet faktiskt inte. Mycket sprider sig nog ryktesvägen, via djungeltelegrafen. Det behövs ingen annonsering. Vi är anslutna till Mecakedjan sedan många år så de hittar oss också när de söker på bilverkstad på nätet, skulle jag tro, säger Nils Erik Wedin. Hans ende anställde är Mattias Johansson, 51, som har jobbat på Nisses Allservice i 25 år, halva livet.
– Så jag måste väl ha trivts ganska bra, antar jag, haha. Nils Erik: – Det har gått väldigt bra med Mattias. Han vet hur allt fungerar och fixar det som ska göras och kan sköta verkstaden om jag är borta.
Tvåårigt gymnasium
De båda har liknande bakgrund. Utbildningen består av tvåårigt fordonsgymnasium.
– Och sen har man väl gått lite dagskurser för Meca, säger Nils Erik. Han och Mattias blev bekanta med varandra när de jobbade för Hedemora kommuns verkstad. Nils Erik kände efter fem, sex år som kommunanställd att han ville prova något nytt för att utvecklas.
Sade upp sig
– Det var många som tjatade på mig att jag skulle starta eget. Jag bad om tjänstledigt från kommunen för att köra ut virke med häst i skogen. Men det fick jag inte, så jag sa upp mig. Jag visste att det fanns gott om jobb för mig som egenföretagare.
Allservice som fixar
Hästkörningen varade bara en vinter för Nils-Erik. Redan från start fanns bilverkstaden med som en del av Nisses Allservice. Nils Erik jobbade också som snickare den första tiden och tillverkade sågklingor på uppdrag av ett grannföretag. Verkstadsdelen växte allt mer och tog till sist över helt. I grunden ligger Nils Eriks stora fixar-intresse.
Utmaning att hitta lösningar
– Man har väl alltid hållit på och ”lortat” med det här, hållit på och grejat med allt möjligt. Det är väl det som är det roliga egentligen. Alla utmaningar när man ska försöka laga olika typer av prylar och fordon. Vi kör bara på och hittar alltid en lösning på alla problem, säger Nils Erik. Namnet ”allservice” har en enkel förklaring, menar han.
Mekade mitt i festen
– Jag kan ju inget annat än att göra just ”allt”. De första åren jobbade Nils Erik Wedin ensam i Nisses Allservice, inhyrt hos en bonde i trakten. Så småningom flyttades verkstaden över till gården Hinders, som Nils Erik hade köpt 1984. En tid bodde han på gården. Det var inte alltid bra.
– Folk kunde komma förbi när som helst. En lördag hade jag fest och vid 23-tiden kom en kund och frågade om jag kunde hjälpa honom med några smörjnipplar. Så jag fick ställa mig och gänga nipplar mitt under festen. Det gick ju inte att ha det så i längden. Jag fick flytta. Jobbet är speciellt på många vis, säger Mattias Johansson.
– Det händer att folk bara kommer förbi för att ”ses”, har frågor om sin bil eller vill prata i största allmänhet. En del tid går åt till ren terapiverksamhet.
Akuta problem får hjälp
En hel del märkliga reparationer har det blivit under åren, konstaterar Nils Erik Wedin. Bland uddainslagen finns ett 12,5 meter långt sidostycke till ett lastbilssläp.
– Det blåste rejält den dagen så vi fick vara försiktiga när vi skulle flytta det med en truck. En hel del är akut och därför kan vi inte vara fullbokade hela tiden. Rätt vad det är kan något ramla in när någon snabbt behöver få hjälp med sin lastbil. Då måste vi ha plats, säger Mattias. En trend är tydlig under åren som har gått, konstaterar Nils Erik Wedin:
– Allting blir mer och mer datoriserat, men vi anpassar oss. Vi har i dag diagnostikutrustning för både personbilar och lastbilar, men inte för traktorer än. En annan trend är den höga sysselsättningen, som aldrig har sviktat, säger Nils Erik.
Många stammisar
– Det går aldrig en hel dag utan jobb. Många av kunderna kommer tillbaka och de flesta verkar nöjda. Vi har flera stamkunder, men också många nya i alla åldrar. Från 15 till 95, brukar vi säga.
Arbetstiderna i verkstaden är normalt 7 till 16.
– Jag brukar väl jobba lite längre, till 18 i alla fall, men inte lika mycket som förr och aldrig på helgerna, säger Nils Erik. Några större svårigheter har han inte upplevt som allserviceman, förutom att han lider av ordblindhet, men det ordnar Mattias.
Planerar att lämna över
– Jag får hjälp när jag behöver med stavning och annat. Jag är dålig på engelska också. Nils-Erik Wedin börjar se slutet på arbetet i det företag som han grundade. Han har planen klar.
– Mattias får ta över här om han vill när jag slutar.
– Jag brukar ju få vara stand-in för honom redan nu, så varför inte, svarar Mattias med ett leende.
TEXT OCH FOTO: ERIC BENGTSSON
