Per-Olof Olofsson gillar gamla maskiner i allmänhet och sitt senaste nyförvärv, en Volvo LM 620 från sent 60-tal i synnerhet. Hemma på skogsgården används den välhållna veteranen till såväl grushantering som vedtransporter.

– Det är en gåta varför det inte byggs baklastare längre, säger han när han krånglar sig ur den trånga hytten.

 

Till vardags arbetar han på ett sågverk, men när han kommer hem till den egna skogsfastigheten finns det alltid något att göra, inte minst med tanke på att han under årens lopp samlat på sig flera grävmaskin och traktorer, som alla med råge kvalar in som veteranfordon.

När han följde med en arbetskamrat som skulle titta på en grävmaskin hos S.O. Perssons maskinfirma i Nybro kunde han inte ana att han själv skulle komma hem med en baklastare, men när han fick syn på den gula maskinen gick det inte att motstå frestelsen.

– Min kompis köpte ingen grävare, men jag lämnade butiken med ett köpeavtal på denna, och det är inget jag ångrat sedan dess, säger han och tillägger att han fick hjälp med hemtransporten av Liljegrens Entreprenad som ändå hade ett returlass på samma sträcka.

 

Fungerar utan problem

Väl hemma var det att bara att starta upp maskinen och sedan dess har den rullat mer än tio timmar i veckan, vilket inte är illa med tanke på maskinens ålder.

– Jag och min son använder den för allehanda sysslor, bland annat för att köra ved, pytsa ut grus eller flytta tyngre saker. Jag fick en skopa på köpet där någon som heter Jim svetsat in sitt namn 1972, så jag antar att det är han som tillverkat skopan, säger Per-Olof Olofsson som försökt forskat lite i maskinens historia men inte kommit fram till mycket mer än att den troligen började användas på Öland.

På köpet fick han även en reklambroschyr från 1969 där de hugade spekulanterna kunde ta del av hur mångsidig och flexibel maskinen var och att snabbkopplingen gav tillgång till ett redskapsprogram som omfattade 70 olika enheter.

Man pekade även på fördelar som att redskapsfästet är parallellstyrt i horisontalläge, vilket innebär att redskapets riktning inte ändras vid lyftning eller sänkning vid till exempel hantering av pallat gods.

 

Liten vändradie

Marknadsförarna lyfte även fram differentialspärren som ökar framkomligheten samt den höga lyfthöjden som gör maskinen användbar vid stapling av gods.

Ett annat försäljningsargument som sannolikt gick hem var vändradien, som utan styrbroms angavs till 5,0 meter och endast 3,25 meter med styrbroms, däremot var kanske komfortargumentet där man speciellt ville lyfta fram den fåtöljliknande stolen inte lika övertygande.

Per-Olof Olofsson själv uppskattar maskinens tillförlitlighet som gör att den startar alltid, oavsett temperatur.

– Många moderna maskinerna behöver förvärmas när det är kallt, men denna kan vi ha i ett ouppvärmt utrymme, säger han när han startar upp maskinen som genast svarar med ett piggt morrande samtidigt som en kvast av svart sot skjuts ut ur avgasröret.

Så fort motorn startat sjunker varvet samtidigt som den svarta röken försvinner.

Den pålitliga trecylindriga BM 1113A LH-motorn gav 89 hästkrafter som ny och är sannolikt lika stark än i dag, om man får tro Per-Olof Olofsson som anser att den knappt är inkörd.

 

Bakvänd traktor

Baklastarna har sina rötter från slutet av 1940-talet då Bröderna Lundberg i Skellefteå fick idén att vända på en traktor och montera lastaggregatet baktill. Till skillnad från en frontmonterad lastare fick man på så sätt en maskin med lättare styrning och bättre manöverbarhet.

När Lundbergs slöt avtal med Bolinder Munktell i Eskilstuna år 1957 bytte man färg, från röd till den numera så välbekanta gula färgen, och efterhand flyttades successivt konstruktion, provning och service till BM i Eskilstuna.

Under årens lopp skedde en gradvis produktutveckling, och 1961 lanserades LM 218 som hade fått den sluttande motorhuven som skulle följa baklastarna många modellgenerationer framåt.

 

Ökade komfortkrav

På 60-talet ställde kunderna allt högre krav på komfort och snabbhet och för att möta efterfrågan tog man fram tre olika chassin, LM 422, LM 620/640, LM 840. Till LM 620/640 lyfte man in den nya 1113A-motorn som även användes till BM 600 som lanserades året efter.

– LM 620 kan sägas vara en modifierad variant av den tidigare modellen LM 218, där transmissionen och motorn var de stora nyheterna, säger Per-Olof Olofsson.

För att göra det enklare för kunderna kom den första siffran i modellbeteckningen nu att stå för vikten i ton, den andra siffran antalet drivande hjul och den sista för generation/serie.

En LM 620 väger därmed sex ton, har två drivande hjul och är den första i sin serie. Till år 1970 lanserades vidareutvecklade modeller av LM 620 som därmed kom att kallas LM 621.

I och med att Volvo började sälja den midjestyrda 4300 minskade intresset bland kunderna och de sista baklastarna fick beteckningarna LM 622 och LM 642. Det sista exemplaret tillverkades 1984 och sedan starten 1954 hade då nästan 33000 stycken baklastare tillverkats.

 

Många olika projekt

– Baklastarna är fantastiska maskiner som fortfarande fyller sin funktion, speciellt för oss som har lite mindre verksamheter och behöver en tillförlitlig och lätthanterlig maskin, säger Per-Olof Olofsson som även har en hel del andra projekt på gång.

Särskilt varmt om hjärtat ligger en lingrävare från Eksjöverken, en E40 från tidigt 50-tal och som sannolikt är det enda exemplaret som finns kvar.

– Jag köpte den för tio år sedan och den var komplett och användbar med undantag för att drivkedjorna saknades. Vad jag vet är detta den enda som finns kvar i Sverige och jag tycker att den är väl värd att bevara. Tyvärr har jag inte haft tid att ägna så mycket tid åt maskinen och därför har den stått still sedan dess. Nu krävs det en vårdande hand i kombination med spett och slägga för att få den användbar, säger Per-Olof Olofsson som konstaterar att alla plåtar är raka och helt intakta, däremot krävs det en rejäl blästring för att få bort all ytrost.

Han hoppas hitta en köpare som vill erbjuda honom ett pris som dels ligger över skrotvärdet men som även har ambitionen att antingen bevara grävaren som den är eller ännu hellre få den körklar.

– De här gamla lingrävarna var populära som 50-årspresenter för några år sedan. Då brukade vännerna gå samman och köpa en sådan och sedan på rent jäkelskap ställa den på jubilarens garageuppfart lagom till den stora dagen.

 

Text och foto: Peter Fredriksson