Volkswagenbussen från 1958 är lyxbussen i Mats Janlövs samling.
Volkswagenbussen från 1958 är lyxbussen i Mats Janlövs samling. Bilarna han har används. Med en Volkswagenbuss och en husvagn, båda från –52, åkte han och sonen till Tyskland förra sommaren.
Bilmärkena som gäller för Mats Janlöv är framför allt Volkswagen men det finns även en förkärlek till Porsche. I garaget vid huset i Uppsala ryms tre bilar som är de pågående projekten.
– Jag har långsiktiga projekt, säger Mats och skrattar.
Långsiktigheten beror för Mats del främst på tidsbrist. Det tydligaste exemplet är en Jaguar mark V 1950 års modell som han köpte 1978. Den ser likadan ut nu som den gjorde vid köptillfället. Ambitionen är att den ska renoveras men andra projekt har kommit emellan.
Det som framför allt pågått sedan mitten av 90-talet är en Volkswagenbussera.
Ett 40-tal bussar har passerat i Mats
Janlövs ägo. Intill Jaguaren i garaget står lyxbussen, en Volkswagenbuss från 1958, som är bussarnas buss. Mats köpte den 1995 och två år senare var den nyrenoverad och färdig.
– Det är original så långt det går, säger Mats som med just den bussen rönte mycket uppmärksamhet då den var klar och han vann ett antal utställningar på bland annat Mantorp och i Olso.
Bilmärkena som gäller för Mats Janlöv är framför allt Volkswagen men det finns även en förkärlek till Porsche.
Nu är bussen åter uppallad för i sommar ska Mats ut och åka i den. Han ska sätta i en ny växellåda samt en 60 hästars porschemotor. Förutom motorn ska safarirutor dit och lite andra tidstypiska detaljer, till exempel en backspegel.
Bakom lyxbussen i garaget väntar även en röd Porsche 356 av 1965 års modell.
– Den ska bli klar med inredningen. Jag är extra noggrann med den, säger Mats.
Intresset för veteranbilar började tidigt. När Mats var fjorton år renoverade han familjens bruksbil, en Mercerdes 220 av 1952 års modell inköpt 1954.
Intresset för veteranbilar började tidigt.
– Jag började med lite svetsning och lackning 1969, löpande renovering eftersom bilen användes hela tiden som ”dayly driver” långt in på 80-talet. Bilen står fortfarande i Dalarna.
Volkacab för 250 kronor
Mats första egna bil var en en Volkacab, 1958 års modell.
– Jag köpte den 1974 på Sveavägen i Stockolm för 250 kronor och prutade till och med hundra kronor för att radion var trasig.
Först åkte han och brorsan hem till Dalarna efter att ha sett den. Väl hemma tyckte deras pappa att de skulle ha köpt den. De åkte ner igen och köpte den. Det blev helrenovering med 60 hästars porschemotor och porschebromsar. Bilen ställdes ut i Sollentuna 1981.
Behåller de mest speciella
Mats har under åren ägt många bilar, mer eller mindre fina.
– Jag köper de bilar som jag vill ha. Om jag vill jobba med dem så behåller jag dem. Hittar jag en bättre så säljer jag den första. Jag behåller den som är mest speciell. Innan internet fanns så måste man köpa bilar för att få reservdelar.
I en stor lada strax utanför Uppsala finns Mats ”bus-heaven”. Det var i alla fall vad några engelskmän och tyskar utbrast när de var i ladan och tittade. Exakt hur många bussar som finns därinne vet inte Mats. Men drygt tio är det och totalt finns cirka 40 bilar av olika märken, ålder och kvalitet. Volkswagen dominerar som märke. Utanför står tre bubblor uppradade och gör betraktarna från vägen lite glada. En välbevarad gul buss från 1975 används av en kille som surfbuss på sommaren och en vit Westfalia från 1974 har familjen åkt och campat med. Den väckte viss uppmärksamhet på campingplatserna där den hamnade bredvid mer moderna husbilar.
Stenhårda säten
Mycket uppmärksamhet fick Mats och hans trettonårige son Calle förra sommaren då de åkte till Tyskland och en Volka-träff i Bad Camberg. Träffen är vart fjärde år, pågår en helg och lockar cirka tusen Volkswagen-entusiaster från hela världen. Mats bestämde sig för att åka ner med en av sina bussar. Det blev en vit buss, årgång 1952, som skrotades 1961 och som inte varit körduglig sedan dess. På släp hade far och son en Westfalia husvagn av samma årsmodell.
– Vi åkte inte i några höga hastigheter. Sätena är stenhårda och det är dålig fjädring men det var många tummar upp från framför allt lastbilschaufförer längs vägen, säger Mats.
Innan bussen skulle åka ända till Tyskland fick den en jungfrutur till Mantorp. Under den resan stod de en timme på Essingeleden i Västberga och mekade. Det var problem med en fördelare.
Det som framför allt pågått sedan mitten av 90-talet är en Volkswagenbussera. Ett 40-tal bussar har passerat i Mats Janlövs ägo.
Under resan till Tyskland ägnade Mats tre timmar på en camping i Rödby i Danmark till att fila gängorna på hjulaxeln som var stukad och försedd med felaktig mutter, ny mutter togs ur verktygslådan och färden kunde
fortsätta.
Väl nere på träffen i Bad Camberg fick Mats bland annat återse två bussar som han själv sålt som renoveringsobjekt en gång i tiden.
– Det var kul att se att de var igång.
Totalt gick Volkabussen 500 mil förra sommaren. Om den kommer att få komma ut på vägarna i sommar visar sig. Vad som ska hända med bilarna och bussarna som är renoveringsobjekt har inte Mats klart för sig. Han behåller dem tills han vet vad han ska göra med dem.
– De käkar ju inte hö när de står här, konstaterar han.
Text & Foto: Kerstin Karell
