ANNONS

Det var farfar Axel som började med två lastbilar i mitten på förra seklet. Drygt sex decennier senare driver barnbarnet åkeriet som växt till 16 fordon och 20-talet anställda. ”Jag är väl något av en gambler” säger Eric Emanuelsson, som gjorde åkerilokal av Ekshärads gamla badanläggning i norra Värmland.

 

För ungefär ett år sedan var den stora ombyggnaden klar hos Ema­nuelssons Åkeri i Ekshärad. En stor och en mindre utomhusbas­säng hade  fyllts  igen,  liksom bassängen i den nedlagda simhallen. Som fyllnads­material användes de kommunala hyres hus som nyligen hade rivits i centrala Kyrkheden, Ekshärad.

– Jag upptäckte att anläggningen fanns till salu på nätet och började fundera på vad man skulle kunna använda den till. Priset var lågt och läget var bra, så jag slog till.

Eric Emanuelsson var inte gammal när han bestämde sig för att jobba i sin pappas åkeri, som hade startats av farfar Axel Emanuelsson 1955.

Redan som 13-­åring fick han provköra ett lass på en enslig väg i norra delen av Värmland.

– Det var en väldigt speciell känsla måste jag säga. Det glömmer jag aldrig bort.

 

SKOLGÅNGEN KOM TIDIGT att präglas av Erics framtidsplaner, bland annat när det gällde synen på undervisningen. Matema tik var helt okej, resonerade han. Det var ju bra att kunna hålla koll på ekonomin, som åkare. Engelska var däremot helt ointressant.

– Det hade jag absolut ingen nytta av om jag skulle köra lastbil, tyckte jag. Det gick så långt att jag helt enkelt bestämde mig för att inte lära mig engelska. Och det gjorde jag inte heller, säger Eric med ett skratt vid kaffebordet i den gamla badhusentrén.

Plötsligt öppnas dörren och in kommer en grupp grånade män på väg för att besöka den av två bastuanläggningar som farande finns kvar. En av bastubadarna är Anders Emanuelsson, 71, den tidigare ägaren av åkeriet och Erics far. Anders berättar att han fortfarande hjälper till med bokföringen i företaget. Känslorna för verksamheten finns kvar.

– För mig betyder fortfarande åkeriet lika mycket som förr, det startades ju av farsan och jag tycker det är roligt att det får leva vidare. Eric har skött företaget bra, tycker jag, och det känns fint att han ville ta över efter mig.

Det skedde 2006.

15 år tidigare hade Eric Emanuelsson avslutat en treårig bygglinje i grannorten Torsby. Det var 1990­-tal och lågkonjunk­turen präglade framtiden för många av de jämnåriga. Läget var annorlunda för den blivande åkeriägaren.

– Jag hade alltid tryggheten i att jag visste att jag hade jobb efter skolan.

1996 övertog Eric 40 procent av företa gets aktier och blev året därpå trafikansvarig för Emanuelssons Åkeri.

 

LIVET SOM ÅKERIÄGARE hade börjat på allvar, och på samma gång en annorlunda form av livsstil. Fritid och jobb blir lätt det samma när arbetsveckan är sju dagar lång.

– Jag gör kanske inte åtta timmar varje dag, men det är sällan en helg utan att jag vid något tillfälle är på jobbet.

Förmodligen var det inte bara engelska som Eric hoppade över i skolan. Uttryck som motgång och svårighet verkar han inte ha lärt sig.

– Jag tycker om utmaningar. Blir det problem försöker jag se mig omkring för att hitta lösningar.

Ett sådant tillfälle uppstod när mejeriföretaget Milko lade ner verksamheten i Värmland 2011. Följderna för Emanuels­sons åkeri blev stora. Åkeriet tvingades ge upp de mjölktransporter som varit grunden för verksamheten sedan starten.

– Det är klart att det var lite omtumlande. Man fick ju verkligen fokusera och skärpa sig och tänka: vad ska jag göra nu? Jag hade ju en massa folk anställda, var skulle jag göra av dem?

 

LÖSNINGEN VAR ATT hitta andra typer av uppdrag och uppdragsgivare, och samtidigt expandera företaget.

När Eric tog över bestod fordons­ parken av fem fordon. Därefter har den växt till nuvarande 16: tre timmerbilar, tre betongbilar, två tippbilar och resterande sju lastbilar är av så kallad lastväxeltyp.

Dessutom har åkeriet skaffat en hjullastare som anlitas av Hagfors kommun för att röja snö. Verksamheten är iso­certifierad när det gäller miljö och trafik och kvaliteten på verksamheten och arbetsmiljön. I dag omsätter företaget cirka 20 miljoner kronor per år.

Eric beskriver sig som mer benägen att ta risker än vad pappan, som tidigare drev företaget, var.

– Vi har olika personligheter på det viset, pappa är mer försiktig. Jag satsar gärna, det får bära eller brista. Om det inte fungerar är det bara att avveckla. Det har än så länge inte inträffat.

Eric har för närvarande ett 20-­tal anställda. En av dem är Erik Wahlqvist som kör timmerbil för VSV, Västra Svea­ lands Virkesfrakt.

– Det här är det fjärde åkeriet där jag kör timmerbil. Eric är den bästa chef jag har haft. Han är rak och ärlig och rejäl överlag. Här är det ordning och reda och grejerna är fina. Jag har varit här i fyra år nu och trivs jättebra.

 

CESAR TÖNNBERG ÄR en av arbetskam raterna. Han fick jobb hos Emanuelssons åkeri direkt efter avslutat fordons-­ och transportprogram på Södra Viken, naturbruksgymnasiet i Sunne.

Faktum är att sex av de 20­talet anställ da är tidigare elever vid Södra Viken.

– Jag har ett samarbete med skolan och tar hela tiden mot praktikanter, och en del av dem har senare fått anställning, säger Eric Emanuelsson, som fortfarande gillar sitt jobb.

– Det är väl utmaningarna som gör det intressant och kul. Det händer hela tiden något. Man måste hela tiden jaga uppdrag och se till att det rullar på.

 

MEN ALL UTVECKLING har inte varit positiv, tycker Eric Emanuelsson. Tids andan kräver större insatser på kontoret, vilket gör att passen för honom i lastbilshytten blir färre.

– Jag sitter säkert en tredjedel av tiden vid skrivbordet, det är för mycket.

Tillvaron som åkare är betydligt mer komplicerad än för 20 år sedan, fortsätter Eric.

– Det är en otrolig skillnad, mer kur­ser, mer utbildningar. Allt större krav. Man känner sig påpassad hela tiden. Det började med de digitala färdskrivarna för tio år sedan.

Eric Emanuelsson har börjat fundera på ett liv utan slit med släp, sju dagar i veckan. Han äger ett 60-­tal lägenheter i centrala Kyrkheden, och han avslöjar att det kom­mer att bli mer framöver.

–Man jobbar ju för att tjäna pengar. Och sanningen är att den typen av verksamhet är betydligt mer lönsam än det här.

Eric har en plan.

Jag tänker mig att inom en tioårs period börja trappa ner åkeriverksamheten för att ägna mig åt fastigheter. Men jag kommer erbjuda de av mina anställda, som är intresserade, att ta över efter mig. Jag kan ju inte göra dem arbetslösa.

Text och foto: Eric Bengtsson