Det finns en gräns och gränsen är passerad. Det konstaterar Jan Nilsson i Grums där höjda dieselpriser krossar lönsamheten för hans entreprenadfirma. ”Det är bättre att agera nu än att vänta tills paniken sprider sig och alla vill sälja ut.”
Jan Nilsson startade Svippcon AB i oktober 2015. Verksamhetsområdet var mark, skog och entreprenad, men även miljöfrågor med vattenprovtagning och nyckelbiotopsinventering.
– Främst har det handlat om grävning och markarbeten, vägbyggen och husgrunder, säger Jan Nilsson.
Men inte längre.
På ett år har Jan sett priset på diesel öka till det dubbla. Den nya lastväxlarbilen skulle ha levererats i sommar, men är avbeställd. Lönsamheten i företaget är borta. Den gamla lastbilen är redan såld när Jan tar emot i den stora gläntan i skogen utanför Grums, där stillheten råder under sockervaddshimlen.
Jan har bestämt sig.
– Firman kommer att vara kvar, men jag säljer lastbilen och lägger ner entreprenadverksamheten. Jag kan tänka mig enstaka grävjobb, men bara om jag får tillräcklig timpenning för att det ska gå runt. En sån här grävmaskin på 22-ton kostar tusen kronor mer om dagen i bränsle, med de priser som är nu.
För Jan Nilsson innebär den skenande prisökningen på diesel en extrakostnad för hans enmansföretag på 300 000 kronor per år, baserat på priset 28 kronor litern i mars.
Jan ger ett exempel, beräknat på den prisnivån:
– På åtta timmar kör jag in 8 800 kronor på lastbilen. Samtidigt är bränslekostnaden 5 500 kronor. Det som är kvar ska täcka alla de utgifter jag har som företagare. Det är inte rimligt.
Jan Nilsson tillhör en av de som har kämpat sig fram i tillvaron. Han gick ut nionde klass utan kompletta betyg, men lyckades trots det få en plats på skogsbruksgymnasiet Södra Viken utanför värmländska Sunne. Han fick en utbildning i manuell skogsavverkning och röjning.
Trots att han var kategoriserad som ”misslyckad elev” i grundskolan visade han sig klara sig bra i den riktiga världen.
– Jag slutade skolan på fredagen och hade fast anställning på måndag. Jag fick jobb för Billerud i Borgviks bevakningsområde.
Där jobbade Jan sex år som ackordshuggare med motorsåg. Sedan förändrades allt.
– Då kom skördarna. Vi var 38 000 som blev utan jobb.
Jan visade åter igen att det inte bara var bra betyg som räknades. Han studerade natur- och miljövård på Klarälvdalens Folkhögskola där han under utbildningen fick delta i ett forskningsprojekt med tjädertuppar för att se hur de påverkas av dagens moderna skogsbruk.
Därefter fick Jan Nilsson anställning hos Stora Enso på förvaltningskontoret i Säffle. Han var delaktig i Stora Ensos miljöcertifiering 1995 till 1997.
– Jag höll på med nyckelbiotopsinventeringar och skötselplaner för skyddsområden för vitryggig hackspett. Och så jobbade jag som instruktör för de som höll på med planering för naturhänsyn inom Stora Ensos skogsbruk. Stora hade inte fått sålt något virke om de inte hade genomfört den här certifieringen.
Men sysselsättningen var tillfällig och en del av ett projekt som nådde sitt slut. Jan jobbade en period på Gruvöns bruk där han fick möjligheten att vidareutbilda sig.
– De skickade iväg mig så jag fick chans att läsa på Lunds yrkestekniska högskola till drifts- och produktionsingenjör. Jag gick ur nian med ofullständiga betyg, men fixade att skaffa mig högskolebehörighet.
Jan är på många sätt kritisk till skolsystemet, som han menar riskerar slå ut de som inte riktigt passar in i systemet.
– Kommer du fel i början i livet och inte har betygen med dig så är det svårt att komma tillbaks. Men det går.
Jan Nilsson konstaterar att han inte är ensam om att oroa sig för utvecklingen i dagens åkeribransch. Många av kollegorna resonerar på samma vis, säger han.
– Det är fler och fler som funderar. Det är till och med ett större entreprenadföretag här där ägaren har sagt att om det inte blir nån förändring så flyttar han sitt företag utomlands och fortsätter där.
En av Jans kollegor som har funderat på hur det ska gå är Christer Johansson, som driver Skållerud Maskin. Företagets verksamhet omfattar entreprenad, jordbruk och skogsskötsel.
Christer är starkt kritisk till nuvarande situation.
– Höga dieselpriser gör att vi tvingas kompensera genom att höja våra priser, vilket innebär ökade kostnader för våra kunder och på sikt ger oss entreprenörer mindre jobb. Det är en situation som alla förlorar på. Det hotar hela samhället i förlängningen.
Christer Johanssons företag har i dagsläget åtta heltidsanställda och en mängd olika maskiner som använder diesel som drivmedel. Dagens dieselpriser innebär ökade kostnader i flermiljonklassen per år för hans och andras företag. Det kommer att ge allvarliga följder, varnar Christer.
– Ta entreprenadverksamheten som exempel. Det blir dyrare för kommunerna att anlita oss. Det innebär allt mindre pengar för att fixa asfalt på vägar och cykelbanor. Eller till halkbekämpning på vintern så alla ska kunna känna sig säkra.
Christer Johansson ser ingen framtid för jordbruket med rådande nivå på dieselpriset.
– Ska det vara så här så lägger jag hela spannmålsdelen i träda med start i år. Det är mer lönsamt för mig än att försöka driva en verksamhet som ger mat till Sveriges befolkning.
I Grums förbereder sig Jan Nilsson på ett liv utan lastväxlare. Företaget kommer att leva vidare som en konsultverksamhet för privatpersoner, företag, men också myndigheter.
– Jag kommer att erbjuda tjänster inom miljö, som jag har erfarenhet av sen tidigare. Bland annat provtagning av vatten, rådgivning vid anläggning av avloppsanläggningar och naturhänsynsplaneringar.
Jan har tidigare varit beroende av utrustning för många miljoner kronor. Nu räcker det med en dator. Det är ett märkligt samhälle vi har skapat, resonerar han.
– Som konsult kan jag fakturera mer i timmen än vad jag kan göra när jag kör en grävmaskin och en lastbil.
Jan Nilsson
