Stig Arnesson var 1957 med och startade en av landets mest populära folkparker, som han fortfarande driver. I år firar han och Finnskoga Bilfrakt 90. ”Jag håller mig ung med positivt tänkande. Det här är precis det bästa jag vet.”
Jerry Williams åkte och åkte och åkte. Och åkte. Det bar allt längre upp i den värmländska granskogen och till sist knastrade turnébussen på en slingrande grusväg. ”Jerka” började fundera på vägvalet för kvällen.
– Uppe på Älgsjövallens festplats var jag och brorsan alltid med och bar ut scenartisternas instrument och grejer. Jag minns när bussen med Jerry Williams kom: ”Vaffan, vi körde och vi körde. Det blev mörkare och mörkare, fan vi var tänkt att vända!”, berättar Berth-Ola Arnesson med ett skratt.
Så vad har en av Sveriges legendariska festplatser att göra med åkeriverksamhet? Ganska mycket. 26 år gammal var Stig Arnesson med i planeringsgruppen för att anlägga en dansbana och park på den sluttande ängen ovanför Älgsjön i Bjurberget i norra Värmlands finnmark. Precis intill ligger i dag Älgsjövallens bergtäkt, där Finnskoga Bilfrakt kör ut mellan 4 000 och 5 000 ton grus varje år med en av åkeriets Volvolastbilar. Jan Arnesson, en av Stigs båda söner, ansvarar för de transporterna.
– Det är Storas grusgrop och används för husbehov till deras virkesvägar, inom en radie av cirka en mil från gropen.
Finnskoga Bilfrakt: ett av Nordvärmlands åkerier sedan 90 år, med inriktning virkes- och grustransporter.
Jan och hans lillebror Berth-Ola Arnesson är tillsammans med Stig Arnesson delägare i Finnskoga Bilfrakt AB, startat 1932 i Bjurberget av Kåre Arnesson.
– Han jobbade väl i skogen innan dess, som skogsarbetare. Det var de jobben som fanns att få i trakten på den tiden. Pappa tog lastbilskort 1929 och startade åkeriet tre år senare. Det vet du var ett vågspel på den tiden, under finanskrisen på 1930-talet, berättar Stig.
Verksamheten startade med 1 bil, som transporterade grus på sommaren och virke på vintern. På 1950-talet skulle många vägar byggas eller förbättras i Värmland, vilket gav många uppdrag för grusbilen. 1959 köpte åkeriet en helt ny Volvo Titan efter att ha anlitats vid kraftverksbygget i Höljes.
– Då behövde vi en större bil än vi hade haft tidigare, säger Stig.
Finnskoga Bilfrakt var tidigt medlemmar i Sysslebäcks lastbilscentral. Åkeriet körde virke för bland annat Uddeholmsbolaget och de norskägda skogsbolagen Gravbergsskogen AS och Edsvalla Bruk AB.
1950-talets virkestransporter skiljde sig en del från nu.
– Vi körde ett lass härifrån till Deje varje dag, med en enda bunt. Och det bar sig. Det är otroligt, säger Stig och visar en bild på en gammal Volvolastbil med ett litet torn av virke bakom hytten.
Åkeriets släp bestod av en enaxlig kärra och en uppdatering krävdes för att hänga med i konkurrensen.
Stig berättar hur han var till Linköping 1965 för att köpa ett tvåaxligt släp.
– Det var åkeriets första släp med två axlar. Vi var tvungna att skaffa rätt redskap för att hänga med i konkurrensen.
1968 startades det skogliga logistikföretaget VSV.
– Och vi har varit med sedan start, säger Jan Arnesson.
1976 var Finnskoga Bilfrakt som störst med 2 virkesbilar, 2 grusbilar och 6 heltidsanställda, två chaufförer på varje virkesbil och skiftgång. Åkerilivet präglade barndomen. Klart man blir påverkad hemifrån, konstaterar Stig och hans söner och barnbarnet Fredrik Arnesson. Åkeriyrket följer med uppväxten, intygar Berth-Ola:
– Det luktar diesel av blodet. Haha. Du skulle bara veta hur många vändor jag gjorde till Gruvöns pappersbruk på helgen, när jag var småpöjk. Jag satt i en av bilarna och min kusin i den andra. Och så pratade vi med varandra på kommunikationsradion.
Två nyare Volvolastbilar flankerar en av åkeriets verkliga trotjänare, fortfarande i drift: en Volvo F86. Lastbilen köptes ny som årsmodell 1973.
Jan Arnesson började jobba i Finnskoga Bilfrakt helgen efter att han muckade i slutet på 1970-talet. Berth-Ola gick en kortare utbildning på Örsholmen i Karlstad för att ta lastbilskort och började 1991 som virkeschaufför i familjens åkeri.
Stig Arnesson minns hur det var när Berth-Ola skulle köra första lasset med den helt nya virkesbilen till Notnässågen i Torsby, drygt fem mil söder om Bjurberget. Det var dåligt väder och det regnade på isiga vägar.
– Bror min Jörgen sa: ska vi släppa iväg honom med lasset? Jamen han är väl tvungen att börja nån gång, sa jag.
Fredrik Arnesson driver Motorshopen Värmland i Sysslebäck och vann Götalandscupen i rallycross 2009. Han hjälper gärna till i familjens åkeri vid behov.
– Fredrik är urstyv mekaniker. Han kan slänga sig in i hjullastarn, eller köra lastbil och ploga med traktor när det behövs, konstaterar pappa Jan.
Stig kommer ihåg hur det började för honom. Han berättar hur han följde med sin pappa överallt i lastbilen.
– Jag var 12 och vi hade varit med ett lass till Viggen när pappa frågade om jag ville köra hem. Jag fick kika under ratten och nådde nätt och jämt ner till pedalerna. Det var inte helt lätt att dubbeltrampa då, men det gick så fint så.
Trots att Finnskoga Bilfrakt är ett litet åkeri har det följt med i utvecklingen, berättar delägarna. Det har blivit några ”vaffan ska du med en sån till?” under åren – när åkeriet skaffade separatlastare, Super Z-kran, mobiltelefon, led-belysning och tandemdrift.
– Folk tyckte vi var lite galna. I dag är det här vardagsmat, säger Jan Arnesson.
Verksamheten är den samma för nuvarande Finnskoga Bilfrakt som vid start: virkes- och grustransporter, plus begränsad plogning och sandning vintertid. Upptagningsområdet sträcker sig från Torsby i söder till Långflon i norr. En sträcka på cirka 15 mil.
– Vi kör för LBC Wetab, men även sågverken Notnäs och Ransby. Virket hämtas runt Bjurberget och leverantör är Stora Enso. Jag har väl ett snitt på 6 till 7 mil per lass, enkel väg. Det är full fart, säger Berth-Ola.
Länge plogade Finnskoga Bilfrakt det allmänna vägnätet på uppdrag av Trafikverket via underleverantörer.
– När vi höll på som mest hade vi jourtjänst från första september till sista april. Men det slutade vi med 2017, säger Stig.
Lönsamheten blev för dålig genom ständigt dumpade ersättningsnivåer.
– Vi är inte Röda Korset. Vi kan inte göra saker ideellt här uppe, det måste gå runt. Vi har kvar lite jour åt skogsbolagen, på skogsbilsvägarna, säger Jan Arnesson.
För att överleva som åkeri i Nordvärmland gäller samarbete med kollegor, säger Jan, Berth-Ola och Stig. Viktiga samarbetspartners är Mikael Halvarsson/Finnskoga Transport och Johan ”i Grea” Nilsson”/Nordvärmlands Väghyvelarbeten.
– Vi har kontakt med alla timmerbilar här uppe dagligen och vi hjälper varandra hitta returer via telefon, säger Berth-Ola.
Trots sina 90 år är Stig Arnesson fortfarande en del av den dagliga verksamheten, även om han inte har kört lastbil eller traktor på några år. I stället hjälper han gärna till med markservicen, bland annat hämtar han reservdelar och ordnar matlådor åt sina pojkar. Leta nya recept på paddan har blivit en hobby. Hur länge ska han fortsätta vara en del av åkeriet?
– Tills jag slutar! Haha. Det står skrivet i stjärnorna. Jag känner inte att jag är gammal. Jag tror det är för att jag försöker vara positiv.
– Han klarar inte att gå. Han springer, säger Jan med ett skratt.
Stig berättar att han har idrottat mycket i ungdomen.
– Jag har längdhoppsrekord på sju å tolv. Hundra meter på elva å åtta. Backhoppning 37 meter och rekordet i backen här i Bjurberget. Och så har jag åkt längdskidor. Men den riktigt stora passionen var under många år vinterväghållningen, som Stig beskriver rent snöplogspoetiskt:
– Tänk dig att du vaknar klockan tre, fyra på morgonen. Det har kommit 30 centimeter snö. Du ger dig ut och plogar, eller sandar så att folk tar sig fram. Då har jag gjort en gärning. Det är en härlig känsla. Att känna att man kan hjälpa till.
Team Finnskoga består av delägarna Stig Arnesson med sönerna Berth-Ola och Jan Arnesson. Med på ett hörn i verksamheten är också Fredrik Arnesson, Stigs barnbarn.
