Många långa i 80 år

Ulf Andersson Åkeri AB i Segersta har funnits som åkeri i snart ett sekel. Största delen av tiden har handlat om virkestransporter och leveranser av ”långstolp”. Ekipage upp till 30 meter. ”Det är lite speciellt”, säger vd, Anders Andersson.

Han är en verkställande direktör som också fungerar som transportledare. Det är ingen märklig kombination i den här branschen, säger han. Som företagsledare gäller det att ha koll på företagets alla flöden och led.

Ulf Andersson Åkeri har sitt huvudkontor i Segersta i Hälsingland. Största delen av verksamheten består av rundvirkes- och massavedstransporter. Tolv bilar för ordinarie virkestransporter och fem bilar avsedda för frakt av långstolp.

Anders Andersson är tredje generationens åkeriägare i familjen. Verksamheten startade med farfar Joel och hans bror 1926. Fortsatte när pappa Ulf Andersson tog över och bildade dagens Ulf Andersson Åkeri AB 1970. 1988 började Anders Andersson jobba i åkeriet och tog över verksamheten 1994. Han äger i dag företaget själv till 100 procent.

Anders berättar att åkeriet började köra långstolp någon gång på 1940-talet.

– Vår kund hade impregneringsanläggning i Söderhamn. I mitten på 1990-talet flyttades den till Kälarne i Jämtland.

På den orten har åkeriet en filial i dag.

– Vi har sju bilar i Kälarne. Stolpbilarna kör enskift, de ordinarie virkesbilarna går ibland tvåskift.

Transporter av långstolp omfattar cirka 20 till 25 procent av omsättningen. Väldigt stor andel av de färdiga stolparna skickas vidare till utlandet för att användas främst av kraftbolag.

– England är stort, men mycket går till många arabländer. Resterande del används främst i norra Sverige, till kraftledningar.

Längderna på långstolparna som transporteras ligger mellan 8 och 23 meter. Det handlar om specialtransporter utan följebilar.

– Såna behövs inte när man kör upp till 30 meters fordonslängd. Vi kör på trailer och inte släp.

Verksamheten går inte riktigt att jämföra med ordinarie virkestransporter, tycker Anders.

– Det handlar om att täcka stora geografiska områden. Chauffören måste vara redo att ta hand om sig själv och lösa problem 100 mil hemifrån.

Någon självklarhet att jobba i pappans åkeri och ta över verksamheten var det inte från början, säger Anders Andersson i Segersta.

– I skolan hade jag andra funderingar. Jag hade väl egentligen aldrig varit så intresserad av lastbilar och åkeriverksamhet tidigare.

Intresset ökade efter hand, konstaterar Anders, som gick 3-årigt ekonomiskt gymnasium. Han ville ha en bred plattform som grund för yrkeslivet.

– Jag har alltid varit intresserad av ekonomi.

Anders tillbringade inte särskilt stor del av sin uppväxt i en lastbilshytt, som många andra åkare beskriver.

– Pappa var inte aktiv lastbilsförare när jag var liten. Som företagsledare satt han mest på kontoret och jobbade i verkstaden med att skruva på bilarna. Jag kör ju inte speciellt mycket jag heller, men då och då är jag ute och lastar. Min son däremot åkte ofta lastbil som liten och är väldigt engagerad i dag.

Albin Andersson, 23, är för närvarande anställd som chaufför i familjeåkeriet, berättar Anders.

– Intresset är genuint och stort. Han har ju varit med i Svenska Truckers också.

Ett 30-tal personer är anställda i Ulf Andersson Åkeri i dagsläget. Operationsområdet är i huvudsak södra Norrland med tyngdpunkt Gävleborgs län.

– Men vi kör samtidigt kraftledningsstolpar till slutkunder i hela Norrland.

Många åkeriägare berättar att de har svårt att hitta bra personal 2023. Branschen har som helhet problem med det, säger Anders Andersson

– Det handlar mycket mer om att få till ett fungerande liv med sysslor hemma, än det gjorde för en 25 till 30 år sen. Men vi har inte haft några större problem hittills. Vi har lyckats få tag på folk som passar bra.

Det finns inget universalknep för att lyckas med det, säger Anders Andersson.

– Det sker på väldigt många olika vis. Kontakter. Folk som hör av sig. Det är alla varianter. Vi har cirka 25 förare. Det handlar ju i grunden om att vara en bra arbetsgivare. Se till att man har bra grejer och ordning och reda. Långt ifrån alla lyckas med det. Som ett led i det är företaget anslutet till Fair Transport.

Hur ser omsättningen ut på personalsidan?

– En viss omsättning tror jag att det måste vara. Vi har det ganska lagom i dag. Det måste in nytt blod ibland, nya tankar och idéer. Till viss del sker det här genom pensionsavgångar.

Anders är sammantaget nöjd med utvecklingen i åkeriet.

– Det har varit ganska oförändrat de senaste fem åren. Bra lönsamhet egentligen alla år och ingen speciell nedgångsperiod.

Ulf Andersson Åkeri har utvecklat en enkel men effektiv affärsidé för att hålla storleken på åkeriet på en lagom nivå. För att slippa skaffa fler bilar, anställa fler och öka administrationen har Anders valt att ta in underleverantörer.

– Vi samarbetar med enskilda åkerier som kör för oss. Det har funkat bra, tycker vi. Vi har en viss kostym som vi vill hålla, en egen verkstad som ska räcka till våra behov och en tajt administration som jag och sambon sköter.

Anders berättar att åkeriet har kört enbart Volvolastbilar i 83 år och det totala antalet Volvobilar närmar sig 100 stycken i åkeriet. Det beror inte i första hand på att märket skulle vara bättre på något vis, menar han.

– Vi har bra kontakt med återförsäljare och märkesverkstad och så finns det fördelar med att hålla sig till ett märke. Våra egna mekaniker lär sig konstruktionen bättre och det blir hälften så många reservdelar.

Så hur ser framtiden ut, väntar trots allt nån slags expansion?

– Om vi ska expandera måste vi skaffa fler bilar och det är klart att vi inte är främmande för någon typ av lösning om våra befintliga uppdrag ökar. Man får vara öppen för att ta tillfällen i akt och hantera motgångar när de kommer.

Text: Eric Bengtsson. Foto: Katarina Hansson och Ulf Andersson Åkeri AB