– En härlig bil att köra, konstaterar Sven-Erik Svensson.
Det är inte var dag man får syn på en Opel Rekord från det glada 60-talet. De flesta rostade antingen bort eller kördes sönder som rallybilar. Men Sven-Erik Svensson har ett riktigt fint exemplar som vårdats genom åren.
De som semestrade i Västtyskland med sina PV eller Amazoner på 1960-talet förfasades ofta över de höga hastigheterna på Autobahn. Inte sällan blev man omkörd av tyska prestandabilar som gjorde att det kändes som man stod stilla i de svenska folkhemsfordonen.
Inte heller den här svensksålda Rekorden tillhörde väglusarna, vilket den borde ha gjort.
– Ja, det är en 66:a som hade den erkänt dåliga motorn som gärna tappade oljetrycket. Och mycket riktigt rasade motorn när ägaren var på semester i Tyskland, säger Sven-Erik Svensson som berättar att bilen fick bärgas till hemstaden Karlshamn där den hamnade i hans pappas bilverkstad.
Ägaren hade av naturliga skäl blivit skeptisk till Opels kvalitet och bestämde sig för att göra en snabb affär. Ett tusen kronor senare hade familjen Svensson införskaffat sig en pedantskött röd Opel som bara hade ett enda problem, den saknade motor.
– Farsan satte in en 1900-motor från 1971, vilket är i stort sett samma motor men utan de välkända problemen. Den enda synbara skillnaden är att startmotorn är fäst med tre bultar mot motorblocket till skillnad från originalet som hade två bultar, säger han och berättar att under de kommande åren användes bilen ytterst sparsamt och vårdades i stort sett lika pedantiskt som den förre ägaren gjort. Tack vare regelbundna Tectylbehandlingar lyckades bilen motstå rosten trots att den rullade i det saltstänkta blekingska kustklimatet.
Renoveringsprojektet växte
För tjugo år sedan var Sven-Erik Svensson, som vid det laget fått överta bilen, i valet och kvalet om han skulle behålla den. Det fanns i och för sig lite rost i skärmarna samtidigt som utbytesmotorn behövdes ses över, men annars var det inga stora reparationer som väntade.
Opel Rekord var vanlig på gatorna förr, men i dag vänder sig folk efter skönheten.
– Jag hade väl ärvt farsans intresse för just Opel så jag bestämde mig för att ge den en chans, säger han och berättar att det som var tänkt att bli ett litet renoveringsprojekt snart växte i omfattning.
Skärmarna byttes ut liksom ena dörren innan bilen fick en ny lack. Samtidigt fixade han nya stötfångare bak som kromades med gott resultat, vilket gjorde att han gav sig itu med navkapslarna. När dessa återställts till nyskick meddelade en kompis att han hade exakt sådana liggande hemma som var nya, så det var lite av ogjort arbete.
– Jag passade även på att renovera motorn, bland annat fick den en ny vevaxel, kylare samt värmepaket. Och så bytte jag naturligtvis ut Solexförgasaren mot en Weber som fungerar bättre ihop med den här motorn, säger han och tillägger att han när han ändå var igång blev det även en ny koppling och bromsar.
Tectylbehandling med resultat
När arbetet till slut var klart hade han en rostfri och rökfri veteranbil som i det närmaste var i originalskick och det var egentligen bara att tuta och köra. Men i samma veva blev han förälder och bilen blev än en gång bortglömd i de egna bilsamlingarna, som nu uppgick till nio bilar.
– Det är först på senare år som jag tagit mig tid att köra den. Totalt blir det kanske 50 mil om året och då uteslutande i anslutning till olika veteranbilsträffar, säger han när han vrider om starnyckeln och låter den 102 hästar starka Opelmotorn gå igång.
Med 95-oktanig bensin med tillsats av blyersättningsmedel spinner den som en katt utan att blåryka, vilket visar på omsorgsfull omvårdnad med regelbundna oljebyten. I dagsläget har den rullat 14 600 mil där de första åren omfattande körning på saltade vägar, men det är svårt att tro när man synar bilen.
Under huven sitter en utbytesmotor av bättre kvalitet än originalet.
Tectylbehandlingarna i bilens barndom har uppenbarligen gett resultat, men det goda skicket kan även förklaras med regelbunden tvätt och underspolning.
– Det är en härlig bil att köra, men jag gillar nog den Opel Rekord 1958 som jag rattade som ung ännu bättre. Det var en annan känsla i växellådan som gjorde den mer lättkörd, säger han när vi glider iväg med bilen genom den hektiska rusningstrafiken.
Hård fjädring och vridstyv kaross
Med 102 friska hästar under huven hänger den dock med riktigt bra upp till den kritiska gränsen 100 kilometer i timmen. Där ändrar hastighetsvisarnålen färg från orange till röd, vilket är en varningssignal om att föraren börjar utmana ödet.
När Opel lanserade Rekorden med en motor på 102 hästkrafter valde man att sätta en ganska hård fjädring i kombination med en vridstyv kaross. Trots det är väghållningen inte den allra bästa, och det är svårt att förstå att man för inte så länge sedan användes den här modellen som rallybil.
Fakta
- Opel Rekord 1900, årsmodell 1966
- Motor: 4 cylindrar med toppventiler,
- överliggande kedjedriven kamaxel, 5-lagrad vevaxel, max effekt 102 hk.
- Växellåda: 4-växlad helsynkad med golvspak.
- Hjulställ: Individuell framhjulsupphängning med dubbla tvärgående svängarmar och spiralfjädrar samt krängningshämmare. Stel bakaxel och längsgående halvelliptiska bladfjädrar.
- Bromsar: Skivbromsar fram med
- servo, trumbromsar bak, 2-krets
- bromssystem.
- Pris: 14 587 kronor i Stockholm 1966.
- Källa: Teknikens värld
Text & Foto: Peter Fredriksson
