Jan-Peter Karlssons VW Karmann Ghia Cabriolet från 1971 ser ut att kunna köra ifrån det mesta på våra vägar. Men under det läckra skalet döljer sig teknik från den klassiska folkabubblan, så det gäller inte att ha bråttom.
– Skenet bedrar, den ser ut som en sportbil men är i själva verket en riktig glidarbil, säger han.
Det brukar uppstå smärre folksamlingar där han parkerar, och många undrar var det är för märklig bil han kör omkring i. För även om den lilla sportbilen började säljas redan på 50-talet hittade inte många exemplar till Sverige.
– Cabrioletmodellen är väldigt sällsynt, och denna fann jag mest av en slump, säger Jan-Peter Karlsson som först var väldigt tveksam till den gröna färgen, som han först trodde var resultatet av att någon glad amatör försökt piffa upp bilen.
Men snart visade det sig att färgen som verkligen sticker ut faktiskt är en originalkulör, om än en väldigt ovanlig sådan eftersom de flesta bilarna beställdes med betydligt mer diskreta färgval.
Snabbt beslut
Redan efter det första telefonsamtalet till säljaren som bodde i Finland hade han bestämt sig, det var den här bilen och ingen annan han skulle ha.
– Hela familjen passade på att ta åka på en kortsemester med färjan till Åbo där ägaren mötte upp, och jag blev inte besviken. Bilen var minst lika fin som jag förväntade mig, så mina planer på att försöka pruta ned priset ganska så rejält gick direkt i stöpet.
Efter att ha lämnat över en postväxel rattade han glatt bilen mot färjan, men när han skulle fylla upp bränsletanken blev det problem.
Ett par slangklämmor var inte åtdragna och det läckte bensin.
– Det blev en stor pöl under bilen. Färjan skulle lämna hamnen och jag hann precis få det åtgärdat, säger han och tillägger att på morgonen dagen efter blev det nya bekymmer.
Nyförvärvet vägrade starta och med hjälp av några bastanta långtradarchaufförer lyckades man knuffa igång ekipaget.
– Batteriet var slut, så efter att vi kommit av färjan var jag noga med att inte stänga av motorn förrän vi kommit hem, säger han med ett stort leende.
Inga problem
Sedan dess har bilen rullat utan några som helst bekymmer. Under de senaste åren har han bara behövt byta några inredningsdetaljer samt skyddet till suffletten.
– En stor fördel är att bilen till stora delar består av standardkomponenter från Volkswagen. Dessutom finns det en stor tillbehörsmarknad i framförallt USA, där även denna bilen kommer ifrån.
De första åren rullade den i soliga Kalifornien och det är en förklaring till att den är rostfri.
När den tidigare ägaren importerade den till Finland renoverades den från grunden och av allt att döma gjorde han ett riktigt bra jobb.
Jan-Peter Karlsson använder bilen mest för finåkning under sommarhalvåret och han konstaterar att eftersom bilen är låg blir det med uppfälld sufflett ganska trångt långa personer i framsätet, i baksätet får knappt barn plats. I aktern sitter en vanlig luftkyld VW-motor på 1600 kubik, och det gör att bilen upplevs som väldigt sävlig. Samtidigt gör den lägre karossen att köregenskaperna är bättre än i en vanlig folkabubbla.
Lång process
Redan i början av 50-talet inleddes diskussioner mellan Volkswagen och Karmann om att ta fram en coupé baserad på typ 1-chassit.
Men det var först när även den italienska karosserifirman Ghia i Turin kom in i bilden som de vackra linjerna mejslades fram, det sägs att italienarna köpte en folkabubbla i Paris som de helt sonika bytte skal på för att visa vad de gick för.
Höjdarna VW gav tummen upp för bilen som man vid den första visningen 1955 ännu inte spikat modellnamnet för, det lär ha funnits förslag på namn som Corona och Ascona, men till slut valde man att helt sonika döpa den efter de företag som tagit fram modellen.
När bilen hittade till Stockholms internationella bilsalong i mars 1956 var lanseringspriset 10675 kronor, vilket var ett rejält steg upp från den ordinarie VW Typ 1:s pris som vid den tiden betingade 6375 kronor.
Under årens lopp skedde en hel del smärre facelifts samtidigt som motorns storlek ökade till som mest 1600 kubik på 50 ganska så trötta hästar innan modellen lades ned 1974, efter att ha tillverkats i cirka 450000 exemplar.
Tack vare de vackra formerna var den här bilen mer eller mindre född till att bli en klassiker, och det gör att priserna hållits uppe genom åren samtidigt som de flesta ägare varit väldigt varsamma med sina bilar. En Karmann Ghia var knappast den slit och slängvara som den billigare typ 1-modellen var.
– Rent krasst så är det här en väldigt opraktisk bil, men skönheten vinner solklart över användarvänligheten, säger Jan-Peter Karlsson.
Text och foto: Peter Fredriksson
Om Volkswagen Karmann Ghia 1971
Motor: Fyrcylindrig luftkyld boxermotor på 1584 cm3. Effekt: 50 hk.
Kaross: Stålkaross på bottenplatta.
Kraftöverföring: Fyrväxlad låda med golvspak. Bakhjulsdrift.
Elsystem: Tolv volt.
Fjädring: Torsionsfjädring fram och bak.
Bromsar: Hydrauliska trumbromsar runt om.
Mått: Längd: 4200 mm. Bredd: 1630 mm.
Tjänstevikt: 990 kg.
